Bernt Balkh inledde litet mjukt med djungelgröna bilder från ekvatorstrakterna i Indonesien. De var tagna under hans besök vid Bosscha-observatoriet i Lembang och visade instrumenteringen där (en 11 meters Zeiss-refraktor) och den omgivande miljön, men även den sydliga stjärnhimlen fångad med egen kamera.
Andreas Pettersson visade därefter ett stämningsfullt foto på Månen med tydlig halo, taget med i-phone, samt bilder med systemkamera + vidvinkel-objektiv på vårens norrskensaktivitet över Mörtnäs på Värmdö. Det gröna, gäckande skenet längs norra horisonten accentuerades av lila, vertikala ”spikar”.
Håkan Lundberg hade med sig astrofoton tagna i mars på Öland med hans 11” Celestron. Trots rådande mindre goda siktförhållanden (seeing kanske 10”?) hade han ändå presterat skapliga bilder på djuprymdsobjekt som ”Solrosgalaxen” (30 min exponering) och Messiernumren 51, 81, 82, 34, 101 och 106.
Katarina Art presenterade fina, nära två decennier gamla ”retrobilder” tagna med egen analogkamera och 300 mm objektiv. Bl.a. på Månen och planeterna + ett förbipasserande flygplan. Hennes bilder på Solen visade fläckarna (som aldrig syns i centrum på skivan, fick vi veta) och också tydligt hur områdena vid kanten upplevs som mörkare på foton. Möjliga orsaker till denna ”randfördunkling” diskuterades. Att fotona var så väl bibehållna förklarades med att de på ett tidigt stadium skannats och lagrats digitalt. Det var ett tips att lägga på minnet, och några djupa suckar från publiken i mörkret skvallrade om att kanske några andra STARar borde ha tänkt på det tidigare.
STARs satellit-expert Björn Gimle visade foton på satellitspår under olika förhållanden, gav tips och diskuterade tolkningar. Häpnadsväckande var reflexerna från solpanelerna på högtflygande kommunikationssatelliter, som kan synas vintertid hos oss när Solen står lågt.
Bengt Rutersten hade med sig foton på planeter över både svensk och Grand Canarisk horisont, samt ”Hästhuvudsnebulosan” som den ter sig i en 4” refraktor och en bildsekvens med den partiella månförmörkelsen 11 februari. Dessutom hade han letat upp och fångat på bild ett mycket avlägset objekt – en kvasar/blazar, som trots att den låg 7,7 miljarder ljusår bort lyste av 12:e magnituden. Bengt är ju också uppmärksam på asteroidockultationer och hade nyligen dokumenterat en 1,7 sek lång partiell förmörkelse av en 9:e magnitudens stjärna, orsakad av asteroiden Alphonsina. Extra intressant var att ljusstyrkekurvan hade ett hack, en extra ”ryggsäck” mot förmörkelsens slut. Samma karaktär på ljuskurvan konstaterade tydligen också Uppsalaastronomerna vid Sandvretens observatorium, vilket ökar sannolikheten för att bakomliggande verkligt fenomen. Hacket skulle kanske kunna orsakas av en ”måne” runt Alphonsina (eller att stjärnan är dubbel, eller…?). Några bilder på Solen, med flares och protuberanser, var tagna med hans Canon 600 D genom ett teleskop med Hα filter.
Den relativt nya medlemmen Mikael Nekludov hade presterat skapliga foton bl.a. på M13, ”Dumbbell-nebulosan” och ”Whirlpool-galaxen”, samt ganska färska kometer både över Katarina kyrka och över Torö, där han har ett eget litet observatorium. Dit hälsar han f.ö. STARar välkomna på besök (efter intresseanmälan till Nippe O som kontaktperson).
Text: Bertil Forslund