Alexis Brandeker är docent i astronomi vid Stockholms universitet men också STAR-medlem sedan många år. Hans mest aktiva tid i föreningen ligger några årtionden tillbaka, men trogna läsare av STELLA erinrar sig kanske några artiklar med avancerat matematiskt innehåll från hans penna.
I måndags besökte Alexis Magnethuset igen och höll ett föredrag om CHEOPS, ett europeiskt satellitprojekt till vars förberedelsearbete han själv bidragit. CHEOPS-satelliten, med en längd på 1,3 meter och vikt 280 kg, medför ett spegelteleskop (typ: Ritchey–Chrétien) med 30 cm öppning och ett kamerachip på 1024×1024 kvadratiska 13 mikrometers-pixlar. Uppskjutningen med en rysk Soyuzraket är bestämd till den 17 december i år från rymdbasen i Kourou i Franska Guyana. Huvuduppgiften för satellitteleskopet blir att från sin bana på 70 mils höjd med omloppstid 90 min med högsta precision under lång tid följa ljusstyrkevariationerna hos närbelägna stjärnor som har befunnits hysa exoplaneter. Från ljuskurvans utseende under den tid en exoplanet passerar framför och något skymmer moderstjärnan kan man sedan sluta sig till planetens radie, vilket är det primära målet för denna s.k. ”passagemetod”. Väljer man dessutom sådana objekt vars massa tidigare bestämts med den s.k. ”radialhastighetsmetoden” (baserad på uppmätta dopplerförskjutningar i stjärnans spektrum som följer av att exoplaneten fått den att ”vagga”) blir det möjligt att uppskatta planetens täthet. Därmed kan den klassas som t.ex. ”gasjätte” eller ”stenplanet”. Passagen ger också upplysning om banelement som radie, omloppstid och inklination (lutning). Sammantaget skall informationen bidra till förståelse om hur planeterna bildats.
Från den första verifierade upptäckten 1995 har man i dag hittat över 4000 exoplaneter. Rymdteleskop som Kepler och TESS har haft stor roll i inventeringen. CHEOPS kommer att ta vid efter sina föregångare, men koncentrera sig på ett urval av lämpliga objekt i syfte att få data av högsta kvalitét med passagemetoden. Det ställer krav på teleskop och fotometer. Som exempel skall kamerachippets temperatur hållas vid -40oC med variationer inom +/- 10 mK.
Det svenska bidraget till CHEOPS-projektet gällde i första hand mjukvaruutveckling: en dataflödessimulator och en ”Interactive Data Extractor”. Satelliten och kameran skall förhoppningsvis hålla och leverera data i åtminstone fem år. Slutet kommer när CCD-chippet blir alltför strålskadat. Informationen från CHEOPS kommer att ligga till grund för kommande satellitteleskop som NASAs James Webb i valet av objekt för t.ex. studier av exoplaneternas atmosfärer.
Text: Bertil Forslund