2004-06-08 Venuspassagen

Det blev en tuff dag.

Klockan 07.00 (05.00 UT) stod vi, några stycken från STAR, i Magnethusets dörr och såg hur regnet strilade ned. Leif Ratzinger från Gunnar Olssons Foto kom bärandes med en refraktor. Då och då kom folk och gick till och från museet. Först vid 10.30-tiden slutade det att regna och vi kunde öppna dörren och sticka ut näsorna och vid 11-tiden klarnade det nästan helt upp. Tornluckorna öppnades. apparaterna sattes igång och folk klev “pang” bara rakt in. Gården utanför blev full av folk och när det, ett flertal gånger (hur det nu går till) blev som värst, var det proppfullt i tornet runt föreningens 10-tums-reflektor, trappan knakade av köande åskådare och lokalen nedanför surrade av folk.

Peter Mattisson och Johnny Rönnberg pratade om Venus och förundrades över var alla människor kom ifrån. Nerifrån, väste undertecknad, som pressade folkhavet sakta uppför den klagande trappan. Det blev stundtals mer än 10 meter intresserad kö, som ringlade sig ute på gården. Café Himlavalvet sålde massor av kaffe och kakor. Även lunch serverades.

SVT, TV4, TT, och Dagens Nyheters Karin Bojs, med flera reportrar, gled omkring med sina videokameror och tryckte upp mikrofoner i ansiktet på oss alla, som förtänksamt eller förutseende nog, hade satt på oss namnskyltar. Ute på gården stod Stellas redaktör Hasse Hellberg och åsåg det hela med ett leende. Styrelsemedlemmarna Lena Birnik och Curt Olsson kom och undrade försynt om allt fungerade som det skulle. Leif Ratzinger från Gunnar Olssons Foto kämpade och kämpade, knäande i gruset, vid sin refraktor.

I Observatoriemuseets kupol stretade ordföranden Nils-Erik Olsson med liknande folkgrupper, utan att ha en aning om hur vi kämpade med massorna på kullens grusiga topp. Det var en evig tur att Sten Sture och svenska hären inte just denna dag behagade storma uppför kullen, och några danskar såg vi lyckligtvis heller inte till. Där var ett liv och ett kiv, Carlsson hade varit ute med skötekan och hämtat Hemsöborna, som bara stolpade in och skulle titta på Venus där hon naken gled över himlavalvet med solen som fond. Fullständigt utmattade av publiktrycket, och efteråt halvliggandes i Himlavalvets café-stolar och med ryggarna i vinkel, tryckte Rickard Billeryd, Göte Flodqvist och den undertecknande, i oss ett par feta mackor som tröst. Därpå, plötsligt, skulle Göte och undertecknad titta på protuberanser genom H-alfa-filtret. Efter detta kändes det segt, klockan var över 15.00 (13.00 UT) och nu var det dags att vingla hem och lägga sig. Observatoriekullen var fortfarande full av folk.

Text: Bo Zachrisson