Om det föreläste professor Bo Sundborg (Stockholms Universitet, Teoretisk fysik) på måndagkvällen. Han började först med en liten betraktelse över hur man kan och bör skilja Vetenskap från Ovetenskap. Med en bok av två andra författare: ”Livet med Kvantfysiska Glasögon”, som han nyligen fått presenterad för sig, hade han haft anledning att igen fundera över definitionerna på dessa motbegrepp. Slutsatsen blev att skriften i fråga, ehuru säljande enligt förlaget, inte kvalade in i Vetenskapsfållan. Med sina förslag på hur kvantfysik kan appliceras på våra liv och utlovandes mirakel m.m. bör den klassas som esoterika eller liknande. Föreläsaren påminde om att det som karaktäriserar Vetenskap-liga arbeten som regel ligger mellan ”Hugget i sten” och Fantasi. För Icke-vetenskap gäller Fantasi eller ”Hugget i sten”, men för Ovetenskap typiskt Fantasi och ”Hugget i sten”. Även vi amatörer bör f.ö. känna till och gärna försöka tillämpa ”Den vetenskapliga metoden”, som i punkter började formuleras redan av Galileo Galilei: 1) Fråga 2) Formulera hypotes 3) Gör experiment (observationer) 4) Samla data 5) Dra slutsatser.
Vad beträffar det kvantgravitationella perspektivet på Universum så rör det sig tydligen om en vetenskaplig spekulation som hittills varit omöjlig att bevisa, men Bo ville peka på några nya möjligheter att komma vidare från de grunder som lagts av sådana som Einstein med hans gravitationsteori, och som poängterade rummets och tidens betydelse, krökning som kraft, divergerande och konvergerande partikelbanor m.m. Stoffet är minst sagt krävande, men stimulerande. En överraskande upplysning för åtminstone en av åhörarna var att enligt kvantgravitationsteorin varje händelse i det tredimensionella rummet kan representeras på en tvådimensionell yta, t.ex. himlasfären. Då måste man också dechiffrera den information som finns i ljusets vågnatur för att det ska leda till något användbart. Kvällens föreläsare avslutade således med att skissera en Holografisk kosmologi och jämförde den med gängse representationer av t.ex. Universums utveckling.
Föreläsningen var normallång, d.v.s. slutade vid niotiden, men jag tror att de efterföljande frågorna och diskussionerna med föreläsaren varade minst en timme till.
Text: Bertil Forslund
