Stockholms parker uppmärksammades med en särskild dag och däribland Observatorielunden. På en för tillfället uppriggad estrad försiggick aktiviteter av olika slag under fyra timmar. Ordföranden i Norrmalms stadsdelsnämnd Marianne Ekblom inledde kl. 12 med ett kort välkomst- och invigningstal. Med årets satsning är övre delen av parken nu renoverad och fortsättning skall följa.
Efter en halvtimmes improvisationsteater, med bokstavslekar och ordtrolleri av ett par från Stockholms Improvisationsstudio, blev det dags för vår Nils-Erik Olsson att äntra scenen. Han började med en kort beskrivning av Carl Hårlemans observatorium från 1753 – genom sin konstruktion överlägset dåtidens likar i landet – för att därefter presentera STAR och dess aktiviteter i Magnethuset. Hur föreningen (då SAK) fick i uppdrag att flytta Ferdinand Bobergs refraktor från Skansen till Kullen, bygget av kupolen m.m. Sedan fick åhörarna veta litet om vad STAR:s medlemmar gör i dag. Nippe menade att amatörastronomerna är väl så hängivna sina uppdrag som proffsen. Innebörden av ordet amatör skall borga för det (från latinets amare = älska). Slutligen inbjöds den närvarande allmänheten att besöka Magnethuset och vår stora reflektor där, förberedd för solobservation, med information och guidning. Nere på gården var också vårt solteleskop uppställt, med några solfläckar synliga så länge molnen höll sig borta.
Därefter följde ytterligare litet improvisationsteater innan antikvarie Mats Hayen från Stockholms stadsarkiv från estraden gav oss några glimtar om Stockholms parker och dess stadsträdgårdsmästare genom tiderna. Han påminde om några litterära referenser till Observatorielunden som finns bevarade, bl.a. dagboksanteckningar av Per Wargentins dotter och Haqvin Selanders söner. Historien om det intensiva motståndet från professor Asplund och andra mot att Sigrid Fridmans staty ”Kentauren” (slutligen) 1939 ställdes upp på kullen ovanför ”hans” stadsbibliotek var av det tragikomiska slaget.
Text: Bertil Forslund