Författare: webmaster Håkan

Fullt hus i Magnethuset för att fira Lucia och avslutning på höstterminen. Som brukligt serverades glögg, kaffe, lussebullar, pepparkakor m.m. Alla verkade trivas och stämningen var hög.

En astrofotokväll är för STARar vad julafton är för vanliga människor. Den senaste var inget undantag. Göte Flodqvist inledde och visade panoramabilder över himlavalvet från exotiska siter i Norrbotten, bl.a. med praktfulla norrskensflammor. Han hade också försökt fånga den senaste månförmörkelsen och påpassligt hittat en liten glugg i molnen, långvarig nog för en tagning.

Därpå presenterade tre STAR-fotografer; Katarina Riesel, Håkan Lundberg och Andreas Petterson högkvalitativa foton på galaxer och stjärnhopar men också stjärnfall, norrsken och senaste månförmörkelsen. Många tagningar var gjorda från fjärran och mörka platser som Småland, Hasseludden, Gran Canaria och Sydafrika.

Mats Ekberg lät sin videokamera, monterad på teleskop och styrd av datorn, filma delar av himlen under ”Perseid-veckan” i augusti. Det resulterade förstås i många tomma filmrutor, men också några spektakulära sekvenser som visar meteoriter dyka upp ur mörkret, vandra över filmduken och sluta som bloss.

Bengt Rutersten har som regel alltid nya astrofoton i bagaget. Denna afton fick vi, förutom en mix av bilder på djuprymdsobjekt fotograferade med olika teleskop och brännvidder, förvånas över ett norrsken fångat på bild från hans balkong i Farsta, Stockholm. Bengt hade också prickat in en ”stjärnförmörkelse” med sin 11” reflektor tidigare i år. En rätt så knepig uppgift får man tro eftersom det är en ljussvag asteroid som förmörkar en ljussvag stjärna under kort tid (några sekunder). Vi hoppas att Bengt återkommer med en utförlig redogörelse för experimentet i STELLA.

Text: Bertil Forslund och Nippe Olsson

Mattias Blennows (KTH, teoretisk fysik) föredrag höll publikens uppmärksam och koncentrerad hela kvällen. Ämnet ligger i vetenskapens framkant och utgår från materiens allra minsta byggstenar: kvarkarna, leptonerna och bosonerna.

Den mörka materien bär tydligen upp 27 % av Universums massa, medan atomerna bara svarar för 5 % (de resterande 68 % brukar tills vidare kallas ”mörk energi”). MM ger sig till känna t.ex. därigenom att galaxer i många fall roterar snabbare än vad de borde med hänsyn till den totala stjärnmassan och kan vara ett överskott som skapats när densiteten i det tidiga Universum strax efter tidpunkt 0 sjunkit så mycket att MM:s reaktioner med andra partiklar inte längre blev möjliga. Föreläsaren skisserade några metoder, direkta och indirekta, för att kunna påvisa mörk materia, bl.a. med användning av partikelacceleratorer eller t.o.m. med hela jordklotet som probe.

Universum är tydligen helt genomströmmat av neutriner (finns tre typer). Vår sol levererar, bara den, 65 miljarder neutriner per cm² och sekund till Jorden. Fiffiga experiment med sofistikerade mätmetoder har visat på en neutrino-massa omkring 1 eV/c², att jämföras med t.ex. elektronens 511 keV/c². Det mesta av neutrinoflödet går rätt genom

både oss och Jorden men det kan ändå fås att växelverka till någon del med materia. Det visar imponerande storskaliga experiment, bl.a. i tankar med superrent vatten i underjordiska rum (Super-Kamiokande i Japan), där man får räkna in neutrinerna en och en under flera års väntan.

Text: Bertil Forslund