Solforskaren docent Dan Kiselman från Kungliga Vetenskapsakademins institut för solforskning berättade på ett engagerat och intresseväckande sätt om solforskningens historia, nutid och framtid med tonvikt på Sveriges insatser. Swedish Solar Telescope på La Palma är det vassaste teleskopet i världen när det gäller upplösning. Minsta detaljen som kan ses på solytan är 75 km. Dan talade om vilka förutsättningarna är for att göra vetenskapliga solobservationer, varför man studerar solen och vilka olösta frågor som fortfarande finns. Vi ser fram mot flera föredrag vartefter frågorna får sina svar.
Den styrelse som valdes vid årsmötet ser ut så här. Ulf Larsson avgick på egen begäran och i stället valdes vår webmaster Johan Olzén in. Övriga fick förnyat förtroende för 1 år.
Ordförande
Vice ordförande
Sekreterare
Kassör
Ledamot
Ledamot
Ledamot
Ledamot
Ledamot
Nippe Olsson
Peter Mattisson
Mats Mattsson
Gunnar Lövsund
Göte Flodqvist
Linda Rosendahl
Johan Olzén
Rickard Billeryd
Hans Agblom
Till ny valberedning efter Johan Olzén och Bo Zachrisson utsågs Bernt Balkh och tidigare styrelsemedlemmen Johan Rönnberg.
Onsdagen den 28 november 2012 samlades 21 STAR-medlemmar vid Naturhistoriska Riksmuseet for ett studiebesök på Cosmonova. Vi togs emot av den sympatiske chefsteknikern Björn Hedén som började med en historisk tillbakablick. Bjöm berättade att Cosmonova blev påtänkt redan på 1960-talet. Det dröjde dock flera år innan idén blev praktiskt genomförbar. Pengar till bygget söktes från bland annat stiftelser och andra donatorer. Svenska Astronomiska Sällskapet var en donator, förmodligen beroende på att initiativtagarna var medlemmar i Sällskapet. Donatorernas namn finns på en skylt vid entrén till Cosmonova. Invigningen var 1992 så det firades 20-ars jubileum på ”Astronomins dag och natt” den 13 oktober i år.
Den tekniska utrustningen ar mycket imponerande med de stora maskinerna där IMAX-filmerna rullar. En IMAX-film om 40 minuter är 4,5 km lång, 70 mm bred och bildhastigheten är 24 bilder per sekund. Projektorn är en gigant som hissas upp flera meter när filmen ska visas. Projektorlampan, en xenonlampa modell större, matas med 15 kV likspänning. Lampan alstrar så mycket värme att hela projektorn måste kylas med vatten i ett slutet system. 2008 uppgraderades tekniken till ”fulldome Video” och då infördes även digital 3D. Alla besökare får då 3D glasögon som lämnas tillbaka efter filmen beroende på att de kostar 300 kr styck. I ett rum bakom maskinrummet fanns kontrollrummet med två stora rackar med flera servrar som skötte all styrning och samkörning av de olika projektorerna.
En laddad filmrulle i förgrunden och längre bak visar Björn Hedén de stora slangarna i kylsystemet
Filmduken är en välvd 760 m2 stor aluminiumplåt perforerad med miljoner små hål. Perforeringen är till för att dels släppa igenom ljud från högtalarna och dels sköta ventilationen. Som avslutning visade Björn deras planetarieprogram som förde oss ut på en resa i universum. Det programmet visas med sex projektorer som synkroniseras till en enda bild. Känslan när universums otaliga stjärnor och galaxer syns åt alla hall är hisnande. Cosmonova har slutat göra egna filmer om astronomi och rymdfart beroende på höga kostnader. De filmerna gjordes ofta av deras egen personal men nu är det tyvärr for dyrt. Men de visar andra inköpta som är mycket sevärda. När vi gick hem efter några timmar var alla mycket nöjda och Björn avtackades med stor applåd och ett diplom som tack. Ni som inte besöker Cosmonova så ofta rekommenderas att gå dit. Filmer som handlar om djur och natur blir oerhört imponerande på den stora filmduken som täcker tak och väggar.
Hela 7 medlemmar visade upp exempel på sina ansträngningar inom astrofoto. Rune Stjemström och Johan Karlsson var nya och lovande fotografer. Mats Ekberg hade som vanligt fångat ett mystiskt objekt med videokamera. Mats Mattsson och Göte Flodqvist visade norrskensbilder med mera. Bengt Rutersten hade fina bilder från Namibia och Gunnar Lövsund några bilder på deepsky objekt.
Var mångårige (i dubbel bemärkelse) medlem Hans Riesel, docent i matematik, gav oss den matematiska bakgrunden till att planeten Venus passerar framför solskivan med viss regelbundenhet. Vi har fatt uppleva två passager med c:a 8 års mellanrum (2004 och 2012). Från den senaste dröjer det ca 105,5 år till nästa och sedan upprepas mönstret. Om man utgår från en viss Venuspassage kommer en ny sådan att inträffa när jorden och Venus åter befinner sig i samma läge i rymden i förhalande till solen.