STARs egen flitige föreläsare Karsten Jöred berättade om navigation till sjöss från urminnes tider till nutid. Innan datorer och GPS fanns tillgängliga var det solen och stjärnorna man fick förlita sig till. Genom att mäta solens höjd över horisonten med olika instrument, såsom Jakobsstav och sextant, kunde man sedan århundraden tillbaka bestämma sin latitud. Att bestämma sin longitud var dock länge ett stort problem. Man fick använda sig av ”död räkning” med fartmätare och otillförlitliga tidmätare, t ex timglas. Farliga situationer kunde uppstå när man inte visste var man var. 2000 man omkom 1707 när en engelsk flotta gick på grund i dimma när man närmade sig England. Inte förrän en tillförlitlig kronometer konstruerats och nollmeridianen bestämts var det möjligt att exakt faststalla sin position till sjöss. Om allt detta kunde Karsten, som också är navigationslärare, berätta massor på ett underhållande sätt.
För en gångs skull kunde vi genomföra en lyckad och molnfri utflykt. 19 glada STARar fördelades i olika bilar och åkte ut till Saltsjöbaden. Ganska bra förhållanden. I Newtonteleskopet, som är vårt bästa teleskop i Saltis, bjöds vi på Jupiter, M45, M31 och M57. Jupitermånen Ganymedes skapade en mycket tydlig skugga som var imponerande. I refraktorn såg vi nästan samma saker med den skillnaden att vi aldrig hittade M57 så det fick bli Albireo och dubbelhopen i Perseus istället. En medlem hade med sitt eget teleskop som till allas glädje ställdes upp på baksidan av Meridianpassagehuset. Vid 23-tiden var alla trötta, det var ju arbetsdag dagen efter, så då packade vi ihop och åkte hem. En trevlig och lyckad utflykt.
Magnethuset var fyllt till bristningsgränsen av teleskopintresserade medlemmar. 34 st räknade vi till. Huvudnumret var Bengt Ruterstens demonstration av sitt katadioptriska spegelteleskop, Celestron C8, på en ekvatoriell montering, HEQ5. Det såg stort ut, men sades ändå vara tämligen lätt att ta med ut till en mörk observationsplats. En nybliven medlem, Josefin Strömmer, medförde sitt nya refraktorteleskop, Celestron AstroMaster, och Nippe förklarade hur det skulle användas. Vi fick också tillfälle att prova teleskopen utomhus.
Vi var drygt 30 stycken förväntansfulla STARar som besökte Kungliga Vetenskapsakademien den 10 oktober. Var guide var den duktiga föreståndaren Karl Grandin, som har en gedigen utbildning för detta jobb. Han är nämligen både fil. dr. i vetenskapshistoria och civilingenjör i teknisk fysik så han hade mycket fakta att delge oss. Karl tog emot och hälsade oss välkomna på den stora trappan som leder in till huset. Inne i det vackra huset passerade vi olika rum med byster och målningar av framstående personer. Karl berättade vad vi såg samt en och annan rolig historia om olika föremål i rummen. Bland annat fick vi veta att KVA är en privat stiftelse som lever på bidrag från fonder och andra stiftelser. Svenska staten bidrar med mycket lite pengar. Det finaste rummet var den stora salen där akademien har sina möten. Väggarna var fyllda av målningar på gamla och nya ledamöter och i taket hängde stora kristallkronor. Karl berättade att förr var det så att den som ville ha sitt porträtt på väggen måste först fråga om det gick för sig och därefter utse en konstnär som målade av honom och slutligen själv betala hela kalaset. Att akademien alltid levt i en manlig värld med få kvinnor syntes tydligt. En enda kvinna hade sin tavla där och det var astrofysikern Kerstin Fredga som sedan 1978 är ledamot av KVA. När vi tittat färdigt i det stora huset gick vi till Centrum för Vetenskap där Karl är föreståndare.
Tycho Brahes bok
Vi var så manga så vi delade upp oss i två grupper som en i taget fick se den fina samlingen av gamla instrument. Här kunde samtliga få sitt lystmäte tillfredsställt när det gällde gamla instrument och tekniska prylar från 1700-talet och framåt. Karl sparade dock det bästa till sist. Han försvann till ett stort kassaskåp som han öppnade och plockade fram en vit kartong som han bar som om det vore ett nyfött barn. Innan han öppnade kartongen tog han på sig vita vantar och lade ut skumgummi på bordet. Det visade sig att kartongen innehöll en bok som han mycket försiktigt lade på skumgummit. Boken var en riktig raritet, nämligen ett original skriven av Tycho Brahe 1595 och tryckt på papper från hans egna pappersbruk på Ven. Längst bak i boken fanns Johannes Keplers egna anteckningar. Den var givetvis skriven på latin så vi förstod inte någonting. Men vi kunde se olika tabeller och diverse positionsanteckningar. Mycket försenade och mycket nöjda tackade vi Karl och överlämnade ett diplom som tack för all vänlighet.
Professor Claes Fransson från Stockholms universitet höll ett mycket intressant föredrag om supernovor. Ämnet visade sig vara synnerligen aktuellt eftersom Nobelpriset några dagar senare tilldelades forskare inom detta område. Dessutom hade en ljusstark supernova nyligen dykt upp i galaxen M101. Supernovor är kollapsande stjärnor som kan ha en ljusstyrka som en hel galax eller 100 miljarder gånger solens ljusstyrka under en kort tid. De flesta grundämnena utom väte och helium bildas i supernovor, vilket bl a innebar att våra kroppar bestar av stjärnstoff. I en typisk galax beräknas 1 supernova uppstå per 50 – 100 år. Men eftersom det finns många galaxer bildas en supernova varje sekund i hela universum. Förutom redogörelsen för de fysikaliska processerna för supernovabildning nämnde Claes också att om jorden befinner sig inom 30 ljusårs avstånd från en supernova kan det få allvarliga följder för oss. Hoppas det inte händer snart!
