Författare: webmaster Håkan

Måndagen 10:e mars inträffade vårens STAR party. Vädret var som så ofta förr inte gynnsamt för att ställa ut några instrument på Magnethusets gård. Dock var det väl inte helt fel med god värme inomhus.

Bengt Blockmar visade en Celestron Sky Scout, en märklig apparat. Man tittar igenom den på t ex en stjärna (ingen förstoring) och så kan den ge information om vad stjärnan heter, hur långt bort den ligger och mycket annat via hörlurar eller display. Den kan också via den inbyggda databasen visa var ett visst objekt finns på himlen. Mycket lättanvänd. Grejen bygger på GPS-teknik, men riktigt hur den funkar vete katten (eller Celestron).

Kvällen blev vidare lite som reklam för Lidl eftersom två teleskop inköpts där. Först visade Åke Karlsson sitt nyinköpta Meade ETX-70AT, en liten refraktor med 70 mm öppning och brännvidd 350 mm, dvs ljusstyrkan f/5. Refraktorn är monterad alt/azimutalt på ett hyfsat stativ och är försett med GoTo. För det facila priset på knappt 2 000 kr fick han även några okular och ett planetarieprogram. Det först inköpta teleskopet hade ett fel i drivningen, men Lidl bytte efter lite tjatande ut det mot ett felfritt. Som ett första teleskop verkar det helt OK.

Även Mats Mattsson hade kommit över en refraktor på Lidl. Det var en 80 mm Bresser Skylux med brännvidden 700 mm. Den var försedd med en skaplig manuell montering (Astro 3) med ekvatoriellt huvud. Det hela såg mycket imponerande ut. Mats grundtanke var att bara använda tuben som ledtub vid astrofotografering med en mer avancerad utrustning. Tyvärr hade väder och andra hinder gjort att den ännu inte hade provats i praktiskt bruk. I det facila totalpriset 700 kr ingick även 3 okular, sökare, vinkelprisma, Barlowlins, månkarta, planetarieprogram och en planisfär.

Klubbens satellitexpert, Björn Gimle, hade kopplat ihop Magnethusets Meade LX200 med sin PC och demonstrerade ett program, som kunde styra teleskopet att följa en valfri satellit över himlen. Som bekant rör sig ju satelliter i andra banor än stjärnorna och både rektascensions- och deklinationsmotorema får jobba hårt för att följa dem. Programmet heter Satellite Tracker och har en mängd funktioner för att filtrera de för tillfället intressanta objekten av den totala mängden på nästan 13.000 i omlopp. När man valt ut ett objekt som ska följas får man en mängd info om longitud, latitud, höjd, hastighet mm och även kartor för att se objektet mot stjärnhimlen. Positionen för International Space Station (ISS) visas grafiskt i en egen ruta hela tiden.

Ett 15-tal intresserade medlemmar var där.

Text och foto: Gunnar Lövsund

Måndagen den tredje mars samlades 33 STAR-medlemmar i Albanovas entré för att titta på det nya teleskopet som monterades i oktober i fjol. Professor Göran Olofsson som var kvällens värd fick lite bekymmer eftersom vi var så många. I kupolen får det nämligen vara maximalt 15 stycken samtidigt – för övrigt precis lika många som i vår egen kupol i Magnethuset!

Vi delades därför upp i två grupper där den ena gick till biblioteket och den andra till kupolen. Det första vi såg var kontrollrummet med alla datorer för styrning och bildomhändertagande. En student med förnamn Simon höll på med prover för att få en spektrograf att fungera. Själva teleskopet fanns ytterligare en halvtrappa upp. Det är en stor och fin pjäs med en enmeters spegel. Eftersom brännvidden är 11 meter blir f-talet också 11. Kameror och okular är placerade i coudéfokus, ett på var sida. Den ena sidan är för astronomerna och den andra för miljöforskning av luften i Stockholm.

Dessvärre var det mulet så vi fick bara titta på teleskopet och inte genom det. Vi själva var dock långt ifrån orörliga. Förra gången vi besökte Albanova stannade hissen och vi fick gå. Samma sak hände även den här gången så det var bara att gå både upp och ner.

Efter teleskopvisningen samlade Göran Olofsson alla STARar till en lång frågestund. En mycket intressant stund som handlade om allt från teleskop till astronomernas bekymmer med att förklara strängteorin.

Text: Nils-Erik Ohlsson

Måndag 16/11 hade STAR besök av fil. dr. Anita Sundman, som höll ett föredrag om hur astronomi kan gestaltas i konsten. Anita är yrkesastronom och målar också själv. Hon berättade att genom tiderna har både solen, månen och stjärnor avbildats många gånger. Det är vanligt att månen är målad antingen som en fullmånen eller som en månskära, gärna felvänd på något sätt. I en bild av J F Millet visas en 3/4-måne, som Anita ville beskriva som en ”knubbmåne”. Lite ovanligare är en målning av van Gogh med planeten Venus. Edvard Munch har också inspirerats av himmelsobjekt, men då mer av himlen och dess färger.

Ett otal moderna konstnärer har mer eller mindre fantasifullt avbildat rymdfärder. Här nämndes Hartmann, Schulman, Surovtsev, Leonov (själv kosmonaut), Minsky, Richards, Veselov, McCali och Sullivan.

Även mera vetenskapliga bilder kan ha ett konstnärligt värde. Anita visade bl a Fraunhofers målning av ett solspektrum från 1814. Galileo Galilei har avbildat månen genom teleskop och svenske Nils Tamm (Kvistabergsobservatoriet) gjorde fina teckningar av Mars. Något Anita vände sig emot var den moderna tekniken att använda falska färger i bilder av astronomiska objekt, vilket kan vilseleda allmänheten. Anita tyckte dock att konstnären gärna får leka, såsom i den egna bilden av stjärnbilden Orion framställd som en tant på promenad med sin hund (Canis Major).

Efter föredraget kom diskussionen igång, bl a om huruvida moskéernas vanliga takprydnad är en månskära och inte i själva verket en solförmörkelse, dvs en solskära.

Göte Flodqvist tackade Anita för föredraget och överlämnade ett diplom samt ett års medlemskap i föreningen.

Text: Gunnar Lövsund
Foto: Mats Mattson