Måndagen den 29 november 2004 var en kväll som många såg fram emot. Det var den kvällen Professor Gösta Gahm hade sitt föredrag med den något kryptiska titeln ”Elefantsnablar rymdens DNA”. Magnethuset var överfullt av entusiastiska STARar som kommit i god tid för att få en bra plats och en förklaring till vad DNA och Elefantsnablar har med Astronomi att göra.
Förklaringen uteblev inte. Gösta Gahm som är en mycket duktig och entusiastiskt föredragshållare fängslade samtliga närvarande. Ämnet han talade om är ju inte det enklaste att förklara för en oinvigd precis. Det fanns gått om klumpar, filament, vikter och annat. Även en skiftnyckel och seriefiguren Batman kunde med lite god vilja ses bland gasmolnen. Elefantsnablarna visade sig vara långa trådar som var tvinnade som en DNA-sträng. Därav föredragets namn. De här snablarna finns lite här och var i nebulosor, bland annat i Rosettnebulosan. Föredraget handlade mycket om olika energinivåer, magnetfält i cirklar samt långsamma rotationer. De instrument som använts för observationer var bland annat det Skandinaviska NOT-teleskopet på La Palma samt det Svenska radioteleskopet på Särö på Västkusten.
Anders Eriksson ser storögt på diplomet han fick som tack för ett bra föredrag. Foto: Thomas Mead
Måndagen den 25 oktober var det datum då den eminenta historikern, Anders Eriksson infriade ett löfte från i våras. Löftet gavs efter hans uppskattade föredrag hos STAR om Vetenskapsakademiens läromedel. Nu intog Anders återigen scenen i Magnethuset och berättade med samma entusiasm och inlevelse om de vetenskapsmän som haft betydelse för observatoriet på Observatoriekullen före år 1900.
Initiativtagare till att bygga ett observatorium i Stockholm var Vetenskapsakademiens sekreterare Pehr Elvius (1710-1749) . Han korn redan som tioåring (!) in på Uppsala universitet där han studerade bland annat matematik och astronomi. Elvius lyckades övertyga de rätta personerna att Stockholm också måste ha ett observatorium. En annan viktig person var den förmögne Claes Grill (1705-1767). Han var ensam ägare till Handelshuset Carlos & Grill som exporterade svenska råvaror till Europa och importerade kolonialvaror från Ostindien. Grill gav Vetenskapsakademien ett räntefritt lån på 10 000 plåtar, ja, så hette de stora, tunga pengarna på den tiden. Lånet betalades tillbaka när akademien fick privilegiet att ge ut den Svenska Almanackan.
Anders berättade även roliga saker om forna tiders naturvetare. Hur mycket naturvetare alla som tyckte något i själva verket var är kanske tveksamt. En metod att lösa longitudproblemet, det vill säga bestämma longituden för ett skepp på havet, innefattade skällande hundar med sår på kroppen. Metoden fungerade inte.
Anders kommer troligen tillbaka till STAR för att berätta mer vetenskapshistoria, både den svenska och den internationella.
Jonas Nordin inspekterar M57 Ringnebulosan i Newton reflektorn. Inte helt lätt eftersom man måste stå högt upp på en stege. Foto: Thomas Maed
Äntligen fick vi en molnfri måndagskväll. Av någon anledning har måndagarna detta nådens år 2004 varit fyllda av moln varje gång vi haft utflykt på programmet. Men måndag den 11 oktober åkte vi till Saltis och hade en oväntat fin kväll. Minst 15 STARar hade åkt dit i bilar och fick nu uppleva bland annat M57 Ringnebulosan i det stora Newtonteleskopet som är klubbens eget i dubbel bemärkelse eftersom det inte bara ägs av STAR utan även är byggt av klubbmedlemmar. För en del nya medlemmar var det första gången de tittade i ett teleskop.
Mycket av den utrustning som Lennart Dahlmark skänkt till STAR finns nu förvarad i Saltis. Några intresserade medlemmar passade på att njuta av den omfångsrika Dahlmarkska samlingen.
Vi är ju inte så bortskämda med stjärnklara kvällar och nätter i den här delen av världen, men redan dagen efter, tisdagen den 12 oktober, gjorde vi en ny utflykt, denna gång till Ingarö. Jag hade skickat ut ett mail till alla som står på min mailinglista för utflykter och hoppades på att några skulle nappa.
Nu blev vi bara fyra som hade en härlig kväll på parkeringen vid Björnö Naturreservat. Synd om de som inte kom, eftersom Gunnar Lövsund hade med sig sitt jättelika Dobsonteleskop och Mats Mattsson en ny 80 mm refraktor. Bägge teleskopen visade sig från sina bästa sidor och gav oss härliga och skarpa bilder. Tidvis så stod vi i telefonkontakt med Göte Flodqvist som var någonstans i Södermanland där han testade sin nya utrustning med STARs CCD kamera. Även Göte hade klar och fin sikt.
Den som vill vara med på min mailinglista behöver bara skicka mig ett mail och tala om att du vill vara med så lägger jag in dig där.
Bo Zachrisson och Bernt Lundström inspekterar Mattias Forsgrens fina hembygge Foto: Thomas Mead
Måndagen den 4 oktober var det sedvanliga STAR- partyt då så många som möjligt tog med sig och visade upp sina teleskop. Den här programpunkten är tillsammans med Astrofotokvällen kanske en av årets mest spännande. Aktiviteten är alltid hög när gamla och nya teleskop ska granskas in i minsta detalj av klubbens entusiastiska medlemmar.
I år fanns det mesta representerat. Bland annat visade Johan Olzen sin nya Newton-reflektor. Många nyfikna kastade sig över underverket för att ta reda på hur inställningscirklar och annat fungerar. Det var inte helt lätt. Polaxelinställning till exempel kan vara knepigt vilket många känner till.
Kvällens hembygge kom från Mattias Forsgren och bestod av en stor lins som använts för flygfoto av militären men som nu byggts om till ett fint och stabilt teleskop av aluminium. Teleskoptuben är monterat på ett kraftigt, enbent (!) stativ som effektivt dämpar alla oönskade vibrationer. Teleskopet var inte helt färdigbyggt och konstruktören fick många råd om hur det skulle gå till.
Klockan 07.00 (05.00 UT) stod vi, några stycken från STAR, i Magnethusets dörr och såg hur regnet strilade ned. Leif Ratzinger från Gunnar Olssons Foto kom bärandes med en refraktor. Då och då kom folk och gick till och från museet. Först vid 10.30-tiden slutade det att regna och vi kunde öppna dörren och sticka ut näsorna och vid 11-tiden klarnade det nästan helt upp. Tornluckorna öppnades. apparaterna sattes igång och folk klev “pang” bara rakt in. Gården utanför blev full av folk och när det, ett flertal gånger (hur det nu går till) blev som värst, var det proppfullt i tornet runt föreningens 10-tums-reflektor, trappan knakade av köande åskådare och lokalen nedanför surrade av folk.
Peter Mattisson och Johnny Rönnberg pratade om Venus och förundrades över var alla människor kom ifrån. Nerifrån, väste undertecknad, som pressade folkhavet sakta uppför den klagande trappan. Det blev stundtals mer än 10 meter intresserad kö, som ringlade sig ute på gården. Café Himlavalvet sålde massor av kaffe och kakor. Även lunch serverades.
SVT, TV4, TT, och Dagens Nyheters Karin Bojs, med flera reportrar, gled omkring med sina videokameror och tryckte upp mikrofoner i ansiktet på oss alla, som förtänksamt eller förutseende nog, hade satt på oss namnskyltar. Ute på gården stod Stellas redaktör Hasse Hellberg och åsåg det hela med ett leende. Styrelsemedlemmarna Lena Birnik och Curt Olsson kom och undrade försynt om allt fungerade som det skulle. Leif Ratzinger från Gunnar Olssons Foto kämpade och kämpade, knäande i gruset, vid sin refraktor.
I Observatoriemuseets kupol stretade ordföranden Nils-Erik Olsson med liknande folkgrupper, utan att ha en aning om hur vi kämpade med massorna på kullens grusiga topp. Det var en evig tur att Sten Sture och svenska hären inte just denna dag behagade storma uppför kullen, och några danskar såg vi lyckligtvis heller inte till. Där var ett liv och ett kiv, Carlsson hade varit ute med skötekan och hämtat Hemsöborna, som bara stolpade in och skulle titta på Venus där hon naken gled över himlavalvet med solen som fond. Fullständigt utmattade av publiktrycket, och efteråt halvliggandes i Himlavalvets café-stolar och med ryggarna i vinkel, tryckte Rickard Billeryd, Göte Flodqvist och den undertecknande, i oss ett par feta mackor som tröst. Därpå, plötsligt, skulle Göte och undertecknad titta på protuberanser genom H-alfa-filtret. Efter detta kändes det segt, klockan var över 15.00 (13.00 UT) och nu var det dags att vingla hem och lägga sig. Observatoriekullen var fortfarande full av folk.
Text: Bo Zachrisson
Cirka femhundra personer besökte Kullen sedan det klarnar upp. Kön till kupolen ringlade sig anda uppifrån, ner genom trappan och vidare genom klubblokalen och långt ut på gården. Foto: Hasse Hellberg
En härligt projicerad Venus av Leif Ratzinger Foto: Hasse HellbergLena Birnik skådar Venuspasagen med sina specialglasögon, som hon fått av jobbarkompisarna ifall det skulle vara mulet. Den fungerade perfekt under de första regniga och mulna timmarna! Foto: Hasse Hellberg
