Som vanligt mulet när STAR ska observera. Klock-an 19 skingras dock molnen och vi kör igång teleskopet. 21 glada gäster väntar på att få titta. Efter en kort stund kommer molnen åter. Dessbättre så pekar teleskopet på Capella så våra gäster får i rask takt titta på Capella med sidostjärnor genom tunna moln. Alla gäster lämnade Magnethuset med den positiva känslan av att STAR gjorde allt för att de skulle få se något spännande. Det är alltså lönt att alltid försöka trots bevärande moln. Ett spännande minne från kvällen kom när vi låser och ska åka hem. Vi såg den ljusstarka boliden som exploderade och gett media en del att skriva om.
Det är måndag och STAR har en observationskväll i Magnethuset. För ovanlighetens skull var himlen fri från störande moln så vi kunde observera i vårt stora 280 mm Celestron teleskop. Den här måndagen var jag nyckelansvarig vilket även innebär att jag ska sköta teleskopet. En stjärnklar kväll gör jag det med glädje. Håkan Lundberg hade vänligheten att hjälpa mig med start av teleskopet eftersom det inte använts sedan vi senast gjorde en kalibrering. Starten gick enligt bruksanvisningen så kvällen började bra. Strax efter klockan 19 var allt klart och de första medlemmarna kom upp i kupolen. I januari är den självklara starten på en observationskväll Orionnebulosan, M42. Den är alltid lika fin och ger inspiration för resten av kvällen. Enligt önskemål blev nästa objekt planeten Mars som syntes lågt på himlen bland en massa träd. Lite knepig att titta på eftersom det är så mycket atmosfär i vägen. Kupolen var nu full med medlemmar och alla var lika förväntansfulla. Nästa objekt blev den öppna stjärnhopen M37 i Kusken. En häftig stjärnhop där vi tydligt såg enskilda stjärnor och utstickande armar. En observationskväll handlar inte om att se så många objekt som möjligt. Den handlar mer om att studera och njuta av det som syns i teleskopet. Därför gick vi tillbaka till M42. Vi tittade först i låg förstoring, 56 gånger. M42 är ett perfekt motiv för att uppleva stjärnhimlens alla ljuvligheter. Jag började och höll nästan på att bli kvar vid okularet för jag njöt av härligheten. Alla uppmanades nu att slappna av och ta god tid på sig eftersom vi inte hade någon brådska. Nu skulle det nämligen njutas! Och det gjordes det! Min uppmaning följdes till punkt och pricka. Jag såg på flera stycken hur de stannade upp i kroppen och bara sjönk in i det de såg. Självklart provade vi fler okular som gav större förstoring. Men ett 10 mm okular som ger 280 gångers förstoring blev lite för mycket i den ljusförorenade luften. När alla hade sett sig mätta avslutade vi kvällen med Plejaderna, M45, som även den är fin att se. Den öppna stjärnhopen är så stor så vi kunde se endast enstaka stjärnor med det begränsade synfält ett teleskop har.
Nu stängde vi kupolen och gick ner i värmen. De flesta gick hem men några stannade kvar och vi konstaterade alla att vi haft en härlig kväll. Inte bara för det var fina observationer. Många muntra tillrop och massor av skratt hördes. De kunniga hjälpte mycket förtjänstfullt andra med att peka ut vad som syntes på himlen. Den generositet som visades imponerade storligen på mig. När jag så småningom satt i bilen på vägen hem hade jag en lyckokänsla i hela kroppen. Anledningen var givetvis att vi äntligen fick en kanonkväll i Magnethuset där medlemmar som är med i STAR får njuta av sitt medlemskap.
Ljusföroreningarna var mycket påtagliga men vårt fina teleskop övervann de hindren och visade sig från sin absolut bästa sida. Nu är det dagen efter och jag återfår min lyckokänsla i hela kroppen. Människor som inte är intresserade av astronomi och inte är med i STAR borde tänka om. Astronomin i STAR kan inte bli bättre än att få skåda stjärnhimlen med andra medlemmar. Vi hade en fantastiskt trevlig kväll.
Äntligen en måndag med stjärnklar himmel. Magnethuset var skapligt fullt med förväntansfulla medlemmar som ville se något spännande genom vårt teleskop. Vi fick börja med en kalibrering av teleskopet eftersom det inte fungerat tillfredsställande i år. En massa olika inställningar fick vi göra som till en början misslyckades. Men tack vare Håkan Lundbergs kunskap och kännedom om Celestrons teleskop gjorde vi en lite udda manöver som nollställde teleskopets dator till utgångspunkten. Därefter kalibrerades teleskopet och nu var det klart för användning.
För att testa kalibreringen valde vi Albireo och teleskopet gick dit på egen hand och stjärnan hamnade nästan mitt i okularet. Kalibreringen gick således bra. Alla i kupolen tittade och vi pratade lite om stjärnan eller rättare sagt stjärnorna eftersom det är en dubbelstjärna. När teleskopet nu fungerade så bra så chansade vi på den planetariska nebulosan M57 som är betydligt ljussvagare än Albireo. Samma goda resultat. Nebulosan hamnade nästan mitt i okularet och vi njöt av den tills alla sett sig mätta. Andromedagalaxen är ju en lika stor utmaning mitt i en storstad. Men även den lyckades vi finna och för en gångs skull såg vi den riktigt bra. Magnituden är visserligen 3,5. Men galaxen är ju stor till ytan och blir då betydligt knepigare att se. Några använde sina mobiltelefoner för att ta kort genom okularet. Hur det gick vet jag inte. Men om någon lyckades vore det kul om bilderna kom in på vår hemsida under galleriet. Innan vi stängde frågade jag några vad de tyckte om kvällen. En sa ”jättebra, speciellt var det kul att vara med när teleskopet kalibrerades”. Kul att vi äntligen lyckades observera i Magnethusets kupol.
När vi kom kl. 10 så var bara Nippe Olsson där. Han försökte sätta ihop den nyköpta dammsugaren. Jan Art hjälpte till med detta medan jag städade toaletten. Vi undrade såklart om det skulle komma någon mer, det borde det ju göra tyckte vi, även om vi hört att ovanligt många inte kunde närvara pga. andra åtaganden. Det skulle visa sig att det bara blev vi 3, lite tunn uppslutning tycker jag.
När dammsugaren väl var monterad började Nippe dammsuga uppe i kupolen. Jan var utrustad med trasor och en stor hink vatten, och torkade alla ytor i kupolen. Det var verkligen skitigt, vattnet blev helt svart. När kupolen och trappan var dammsugna så tog jag vid och våttorkade ytorna, och vattnet fick bytas flera gånger då det snabbt blev svart. Sedan dammsög Nippe alla stolarna, och Jan bar dels ut dem inför dammsugningen av golvet, dels våttorkade han alla ytor som behövde detta. Till sist så dammsögs golven i föreläsningsrummet och det inre rummet, och jag våttorkade dem. Jan tvättade fönstren på utsidan.
Efter 2½ timma var vi klara. Nu är Magnethuset rent och fräscht, och med tanke på hur smutsigt det var så skulle man nog behöva städa 2 gånger per år. Om fler hade kommit så hade det varit mindre att göra per person, och detta är trots allt en trevlig tillställning med en massa astronomiprat, så kom gärna förbi en liten stund nästa gång.
Text och foton: Katarina Art
Jan Art styrketränar.Katarina Art visar var skåpet, förlåt stolen, ska stå.
Lång kö för att besöka Magnethuset och dess teleskop.
Att det finns så många bland Stockholms allmänhet som är nyfikna på astronomi och STARs aktiviteter! I ett aprilbusväder med kyla, hagel och snöglopp, som varade mellan 21:30 och 23 på lördagskvällen, ringlade sig kön till Magnethuset, som längst ända upp till Gamla observatoriet. Det handlade enligt kontrollräkningen om 524 besökare. För STAR-funktionärerna som reglerade tillströmningen till kupolen var det smått rörande att se blöta och frusna barn och vuxna, som höll ut i över en timme innan de slutligen fick komma in i värmen och upp till teleskopet. Frånsett under den första halvtimmen efter insläppet kl. 21:00 och sista halvtimmen före midnatt, då både Jupiter och Månen lät sig observeras, fanns det dessutom inga himmelsobjekt att se. Alla var gömda bakom blytunga skyar.
Väl under tak inne i värmen underhölls de köande av oförtröttlige Nippe Olsson med info om STAR och dess ägande utrustning, och uppe i kupolen genomförde Gunnar Lövsund, med biträde av Bernt Balkh och Gunnar Bokhagen, timvis och utan uppehåll demonstration av teleskopet och observationer ända till midnatt. Mot planeter och stjärnor när sådana var i sikte, annars mot avlägsna jordiska testobjekt, t.ex. tornuret på Engelbrektskyrkan.
Kön ringlar sig vidare upp mot teleskopet.
Denna Kulturnatt hade annars börjat lugnt kl. 18 med skenbart uppklarnande väder efter dagens mulna. Inne i Magnethuset fick besökarna – tillströmningen var god men kontrollerad – bekanta sig med några olika teleskoptyper, som fanns uppställda på sina monteringar. Bland andra Peter Nerman, Bengt Rutersten, Håkan Lundberg och Nippe fanns tillhands för att informera och ge råd. Kl. 19:30 började Nippe sedan sitt annonserade astronomiföredrag i ett fullsatt Magnethus. Det varade en dryg timme och under tiden riggade Bengt upp sitt 11” Schmidt-Cassegrain-teleskop ute på gården, i demonstrationssyfte och för att erbjuda ett alternativ till observerandet från kupolen. Det genomfördes också, men bara i ungefär en halv timme sedan det blivit mörkt nog. Därefter utbröt det stora snö- och hagelfallet och den delikata utrustningen måste snabbt räddas undan. Men aktiviteterna fortsatte som sagt och det blev litet roligare igen framåt midnatt. En test på besökarnas kulturintresse var det verkligen.
