Magnethuset

För andra året i rad arrangerades ”Astronomins dag och natt”. Observatorie-museet hade rundvandringar och visningar. I Magnethuset höll Nils-Erik Olsson två föredrag om astronomi och vår stjärnhimmel. Det var fullsatt till sista plats i Magnethuset vid båda föredragen. Tack vare Nils-Erik Olssons lättsamma sätt att berätta blev kvällens besökare mycket engagerade och ställde många frågor. När föredragen var slut stannade många intresserade besökare kvar runt Nils-Erik Olsson och diskuterade, lyssnade och frågade resten av kvällen. Runt hundrafemtio personer besökte oss. Det är alltid kul när det kommer medlemmar på besök, i synnerhet om Karsten Jöred är en av dem, honom kan man nämligen fråga om allt och få svar.

Uppe i kupolen tog Göte Flodqvist och Mats Mattsson hand om kön som väntade. De berättade om och visade vårt nya teleskop. Tyvärr var det inte kalibrerat. I början av kvällen spelade det mindre roll för himlen var molnig. men senare kom en hel del besökare tillbaka för man kunde skymta en och annan stjärna på himlen. Men det går ju bara inte att kalibrera och läsa manual med kupolen full med besökare. Som tröst fick i alla fall några se på stjärnan Vega genom vårt nya Celestron CPC1100GPS. Ett annat intressant besök var ett par engagerade personer som samlade in namn för att på något sätt kunna påverka KVA så att Observatoriemuseet kan fortsatta sin verksamhet. De delade ut lappar med texten Rädda Observatoriemuseet och kommer inom kort att publicera en artikel under webbadressen
http://thearticlebay.com/en-gb/article/54-radda-observatoriemuseet!

Text och foto: Hans Agblom

Observatoriekullens Vänförening arrangerade årets Observatoriekullens dag. Den blev som vanligt en kul lördag med massor av människor på kullen. Observatoriemuseet hade Öppet Hus med guidade turer varje halvtimme och gratis inträde. STAR hade Magnethuset öppet och visade solen i vår 60 mm Zeiss-refraktor på gården. Det fina vädret bidrog givetvis till folkfesten. Enda smolket i bägaren var det Kungliga Vetenskapsakademins ständige sekreterare Staffan Normark pratade om i sitt öppningsanförande. Nämligen om varför de beslutat stänga museet 2013-12-31. Det förmörkade dagen en aning men inte mer än att STAR vid stängning kl 1700 kunde räkna in mer än 200 nöjda besökare. 6 stycken nöjda STAR-medlemmar vände hemåt efter en givande dag där vi fått svara på frågor om det mesta i Universum. Många gäster kom fram och gav sitt stöd till STAR för att vi ska finnas kvar i Magnethuset. Jag är dessutom skapligt säker på att vi fick några nya medlemmar.

Text: Nippe Olsson

På initiativ av Svenska Astronomiska Sällskapet anordnades för första gången Astronomins dag och natt för att ge allmänheten chans att upptäcka rymden och universum. Det var en landsomfattande tillställning där astronomiska institutioner och föreningar deltog. STAR deltog med att hålla öppet hus i Magnethuset från kl. 1830 till 2200. Vi hade bl. a. en utställning med teleskop och informativa vikväggar samt lite optik till salu. Himlen var lyckligtvis klar och intresset att komma och titta genom vårt teleskop var stort. Runt 200 personer kunde vi räkna in.

Text: Gunnar Lövsund

Denna lördag höll Observatoriemuseet öppet för allmänheten med diverse föredrag och STAR medverkade med visning av vår kupol mellan kl. 13.00 och 17.00. Vädret var rätt bra så vi kunde ställa ut vår lilla Zeissrefraktor på gården och projicera solen. Nära 200 människor besökte oss.

Text: Gunnar Lövsund

STAR höll öppet hus.

En stor händelse tyckte de många Stockholmare som hade samlats på Observatoriekullen tidigt på morgonen for att ta den sista chansen i livet att få se planeten Venus passera framför solen. Fenomenet är ju synnerligen sällsynt. Passagen hade redan kommit halvvägs när solen steg upp kl 0336. Några morgonsömniga STARar hade släpat sig upp på, kullen for att öppna vår kupol och förbereda teleskopet med solfilter
för observation. Vädret var molnigt men med lite sprickor där solen kunde skymtas. Det verkade som att det kunde klarna upp. Vi började släppa in folk för en titt i teleskopet, men det blev långa stopp då och då när solen inte kunde ses. Nere på gården hade vi ställt upp den lilla Zeissrefraktorn med solprojektionsskärm. Vid halvfemtiden blev det helklart i öster, men bara efter någon minut försvann solen totalt bland molnen och syntes inte mer. Hoppet att få se passagen levde dock kvar bland den köande allmänheten så de stod tålmodigt kvar på gården och i trappan till kupolen. Vår ordförande Nippe Olsson tog chansen att sprida kunskap om astronomi till folket och talade fritt ur hjärtat till de församlade på gården. Jag tror att det bidrog till att stämningen var god i kön trots att nog många innerst inne var besvikna på att inte ha fått se Venus. Själv stod jag i kupolen och skötte teleskopet ett bra tag så jag kunde se den lilla svarta fläcken, som var Venus, passera framför solskivan. På något vis var det en mäktig syn där man kände sig delaktig i det stora världsalltet.

Även Observatoriemuseet hade öppet, men deras teleskop kunde inte användas p.g.a. renovering av kupolen. I stället visades en livesändning på Internet från Hawaii.

Kl 0654 hade Venus lämnat solskivan (som inte kunde ses) och då hade även de flesta lämnat Observatoriekullen.

Förra gången vi kunde se en Venuspassage i Stockholm var så sent som 2004-06-08 men dessförinnan var det 1769-06-03. Nästa passage som ar synlig från Stockholm inträffar 2247-06-11. Ingen nu levande människa kommer någonsin att se en Venuspassage någonstans på jorden.

Text: Gunnar Lövsund