Magnethuset

Lördagen den 24 april var det Kulturnatt i Stockholm med fest på Observatoriekullen. Från klockan 20 till 24 var det Öppet Hus i Magnethuset, Observatoriemuseet och Kafé Himlavalvet. Varken STAR eller någon annan hade räknat med någon rusning.

Men Johnny hade for säkerhets skull tagit med en video som hela kvällen visade Christer Fuglesang i rymden. Och Ulf hade med sig sin Dobson som han monterade på garden och vår Meade uppe i kupolen var inställt på Venus. När vi öppnade fanns inte en enda gäst. Jag pratade med Himlavalvet som hade planer på att stänga om det inte kom några före kl 22. Ulf undrade om det var någon mening med att montera Dobson-teleskopet när det var så tomt på folk. Men för att ha något att göra valde han ändå att montera teleskopet. Vilket var tur. Själv bemannade jag vår kupol från strax efter kl 20.30. När mörkret infann sig kom enstaka gäster som ville se Venus och månen. Jag pladdrade på som vanligt och flyttade teleskopet till Saturnus samtidigt som jag visade hur bra vår kupol är som kan snurra runt. Gästerna blev under tiden fler men jag fick en känsla av att det var samma människor trots att dörren ständigt öppnades och stängdes.

Plötsligt frågade en man när vi skulle stänga. Klockan 24 svarade jag. ”Men då har ni ju stängt för fem minuter sedan” sa han. Alla gäster gick ner från kupolen, jag stängde och gick ner till de övriga STAR-medlemmarna som var där. När jag frågade Himlavalvet hur de haft det visade det sig att de fick så mycket gäster så de tvingades åka och handla mer råvaror. Jag får även reda på att Ulfs Dobson var välbesökt och att det varit kö långt ut på gården hela kvällen. Den statistik som Johnny och Karsten förde visade att vi haft 260 gäster under kvällen!

Text: Nils-Erik Ohlsson

Torsdagen den 2 april till söndagen den 5 april hade Astronomiåret 2009 sin höjdpunkt. Det var under den tiden som alla observatorier i hela världen öppnade sig och visades upp för allmänheten. V1 som bor i Stockholm hade många bra aktiviteter att nyttja. AlbaNova, Saltis, Tekniska museet och Naturhistoriska Riksmuseet hade extra öppet. Observatoriemuseet hade tillsammans med STAR Öppet Hus där alla var välkomna att titta i våra teleskop och lyssna på föredrag. Fredagen gästades Magnethuset av Gösta Gahm från AlbaNova som höll ett bejublat föredrag om det svåra ”Nu och Då” i universum. Från klockan 1900 till 2300 var det öppet med extra öppet lördag-söndag kl 11-14. Lördagen bjöd på strålande solsken då vi hade två teleskop på gården. I vår Zeiss-refraktor visades solen i projektion och i astrofotografen P-M Hedéns teleskop kunde man se solen genom ett H-alfa filter. Till kvällens öppethållande hade Bengt Rutersten tagit med sig sin fina C8 som ställdes upp på gården och var mycket uppskattat. Totalt hade vi nästan 200 gäster på tre dagar. Fjärde dagen som var söndag regnade bort så vi stod där nästan ensamma.

Text 0ch foto: Nils-Erik Olsson

Lördagen den 3 mars var det total månförmörkelse som syntes över hela Sverige. STAR hade öppet hus för medlemmar och allmänhet. Kvällen var mycket lyckat med cirka 70-80 stycken som gästade Magnethuset på Observatoriekullen. Tidvis var det så många som ville titta på den lätt röda Månen genom teleskopet så det var lång kö. Göte Flodqvist hade mycket förtjänstfullt monterat en videokamera piggy-back på teleskopet som kopplats ihop med vår TV nere i stora salen. Den som var frusen kunde sitta och tittade på månen i TV. Andra stod ute på gården där vi monterat en vanlig fältkikare på stativ som även den var mycket uppskattad. Vad jag vet så fanns inte någon från media på plats. Men STAR var flitigt citerad i tidningar över hela landet.

Text och Foto: Nils-Erik Ohlsson

I år var det Observatoriekullens dag. Då firade även SMHI att det är 250 år sedan Per Warghentin började notera väder och temperatur på kullen. Under alla dessa år har noggranna anteckningar gjorts tre gånger per dag året runt. Den mätserien är den längsta som finns i världen från en och samma plats. Vilket betyder att den är mycket viktig för de forskare som tittar på klimatet förr, nu och i framtiden. Arrangörer för dagen var förutom SMHI även STAR, Observatoriemuseet och Observatoriemuseets vänner.

Dagen bjöd på närmast perfekt väder. Tillräckligt molnigt för att SMHI skulle kunna demonstrera olika typer av molnighet och tillräckligt soligt för att vi på STAR skulle kunna visa solskivan projicerad genom vår fina 60-mm Zeissrefraktor.

Det var fullt med folk. Förutom hyfsat väder bidrog säkert en helsidesartikel i DN och dessutom annonser att många kände sig lockade till att besöka Kullen. Jag tror att vi på STAR fick besök av mellan 300 och 400 nyfikna som antingen tittade på solen i Zeissrefraktorn på gården eller tittade in till Gunnar Lövsund i Magnethuset. Jag tror att vårt arrangemang var det mest populära. Det var till och med kö ibland. Många som satt i kaféets uteservering avbröt sin måltid bara för att få se solen när den visade sig. De tre Stararna Rickard Billeryd, Gunnar Lövsund och undertecknad fick jobba hårt för att visa solen och besvara alla frågor. Frågorna handlade mycket om solfläckar eftersom vi hade turen att en skapligt stor fläckgrupp fanns mitt på solskivan. Gästerna var mycket imponerade när vi gjorde jämförelser mellan fläckens och jordens storlek. Allt blir ju så bra när en solfläck visar sig. Plötsligt går det att med enkla och få ord få människor att förstå hur jättestora solfläckarna och förstås själva solen egentligen är.

SMHI hade intressanta och mycket uppskattade föredrag varje heltimme. Tacka tusan för det eftersom dagens programledare var självaste John Pohlman som väl nästan alla minns trots att han inte längre syns i TV-rutan. Museet hade visningar varje halvtimme och en speciell visning av en planisfär i valvet. Den visningen uppskattades av framförallt barnen som fick rita det planisfären visade på väggarna. Inte bara väggarna förresten. Planisfären var nämligen så fiffigt gjord så den visade 180 grader på både väggar och tak. Den uppskattade visaren var Micke som studerar astronomi på Albanova.

Klockan 17 tvingades vi avbryta visningen av solen beroende på att den gömde sig bakom Magnethusets tak. Men ända fram till stängning kl 18 var det gäster i Magnethuset som ville veta mer om STAR. Många köpte affischen med de fina astrobilderna som alla är tagna från Saltis.

Dagen var alltså mycket lyckad, mycket folk och stort intresse för STAR och alla klubbens aktiviteter. Tyvärr kan vi inte visa bilder från den lyckade dagen eftersom ingen av oss tänkt på att ta med en kamera. Men vi lovar härmed att inte glömma kameran till nästa års höstvisning.

Text: Nils-Erik ”Nippe” Olsson

Det blev en tuff dag.

Klockan 07.00 (05.00 UT) stod vi, några stycken från STAR, i Magnethusets dörr och såg hur regnet strilade ned. Leif Ratzinger från Gunnar Olssons Foto kom bärandes med en refraktor. Då och då kom folk och gick till och från museet. Först vid 10.30-tiden slutade det att regna och vi kunde öppna dörren och sticka ut näsorna och vid 11-tiden klarnade det nästan helt upp. Tornluckorna öppnades. apparaterna sattes igång och folk klev “pang” bara rakt in. Gården utanför blev full av folk och när det, ett flertal gånger (hur det nu går till) blev som värst, var det proppfullt i tornet runt föreningens 10-tums-reflektor, trappan knakade av köande åskådare och lokalen nedanför surrade av folk.

Peter Mattisson och Johnny Rönnberg pratade om Venus och förundrades över var alla människor kom ifrån. Nerifrån, väste undertecknad, som pressade folkhavet sakta uppför den klagande trappan. Det blev stundtals mer än 10 meter intresserad kö, som ringlade sig ute på gården. Café Himlavalvet sålde massor av kaffe och kakor. Även lunch serverades.

SVT, TV4, TT, och Dagens Nyheters Karin Bojs, med flera reportrar, gled omkring med sina videokameror och tryckte upp mikrofoner i ansiktet på oss alla, som förtänksamt eller förutseende nog, hade satt på oss namnskyltar. Ute på gården stod Stellas redaktör Hasse Hellberg och åsåg det hela med ett leende. Styrelsemedlemmarna Lena Birnik och Curt Olsson kom och undrade försynt om allt fungerade som det skulle. Leif Ratzinger från Gunnar Olssons Foto kämpade och kämpade, knäande i gruset, vid sin refraktor.

I Observatoriemuseets kupol stretade ordföranden Nils-Erik Olsson med liknande folkgrupper, utan att ha en aning om hur vi kämpade med massorna på kullens grusiga topp. Det var en evig tur att Sten Sture och svenska hären inte just denna dag behagade storma uppför kullen, och några danskar såg vi lyckligtvis heller inte till. Där var ett liv och ett kiv, Carlsson hade varit ute med skötekan och hämtat Hemsöborna, som bara stolpade in och skulle titta på Venus där hon naken gled över himlavalvet med solen som fond. Fullständigt utmattade av publiktrycket, och efteråt halvliggandes i Himlavalvets café-stolar och med ryggarna i vinkel, tryckte Rickard Billeryd, Göte Flodqvist och den undertecknande, i oss ett par feta mackor som tröst. Därpå, plötsligt, skulle Göte och undertecknad titta på protuberanser genom H-alfa-filtret. Efter detta kändes det segt, klockan var över 15.00 (13.00 UT) och nu var det dags att vingla hem och lägga sig. Observatoriekullen var fortfarande full av folk.

Text: Bo Zachrisson