Vi var 11 deltagare på STARs digitala astrofototräff via Zoom. 3 personer visade sina bilder, vilket är färre än vanligt, men det kan bero på de usla väderförhållandena sedan förra träffen i november 2020. Bernt Balkh visade oss bilder på solen, månen samt månens kratrar och hav. Han hade även bilder tagna med en GoPro-kamera, bl.a. på Jupiter och månen. En snygg vy över stan från Riddarholmen fick vi också njuta av.
Bengt Rutersten hade tagit många fina bilder med H-alfa och OIII-filter i det röda spektrumet. Vi såg Crescentnebulosan, Sadrnebulosan, Pelikannebulosan bl.a. Plejadernas möte med Mars var dokumenterat samt novan i Cassiopeja i våras. Bengt hade också med en bild på sin utrustning, vilket alltid är trevligt att få se.
Sist visade vår nya medlem Pekka Hautala några av sina bilder. Här fick vi se månen med detaljer, solen, Orion och M5. Vi visades även bilder på hans teleskop samt montering. Pekka håller på att lära sig att astrofotografera digitalt och hela den stora värld som innehåller darks, flats och stacking. Vi pratade lite om vilka program som är behjälpliga i detta arbete.
15 STAR-medlemmar deltog i detta digitala ZOOM-föredrag som hölls av Anton Vannesjö. Vi hade kanske hoppats på flera åhörare till detta intressanta föredrag. Anton hade lagt upp föredraget på ett mycket pedagogiskt sätt så att alla skulle förstå vad kosmologi handlar om. Kosmologi kan beskrivas som det vetenskapliga studiet inom astronomin och fysiken av universums uppkomst och utveckling och dess storskaliga struktur. Anton började med att definiera grundläggande begrepp inom astronomi och kosmologi. T.ex. vad är gravitation, acceleration, ljus, ljusavstånd=tid. Många amatörastronomer vet nog att ett ljusår är den sträcka ljuset kan färdas på ett år och att det är 4,2 ljusår till närmaste stjärna (Proxima Centauri). Vidare berättade Anton om stjärnors utveckling från födelse till död. Mot slutet av sin levnad kan en tung röd jättestjärna bli en liten neutronstjärna med oerhört tät massa eller en ännu tyngre stjärna bli ett svart hål med sådan täthet att en massa av sockerbits storlek kan väga 1 miljard ton. Där inte ens ljuset kan ta sig ut.
Efter det grundläggande bjöd Anton på en hisnande resa bland universums strukturer, från vårt solsystem via galaxer, galaxhopar, lokala galaxhopar, superhopar till lokala galaxkluster. Några av bilderna från föredraget visas här nedan.
Denna bild (Hubble Ultra Deep Field) togs av Hubbleteleskopet under sammanlagt 11 hela dygn och visar i princip inget annat än galaxer. Galaxer kan innehålla miljoner eller miljarder stjärnor.
Vårt solsystem med solen t.v. och planeterna. Storlekarna och avstånden är skalenliga. Under planeterna visas avstånden från jorden mätt i ljusminuter/ljustimmar vid en viss tidpunkt.
Vårt solsystem tillhör vår galax Vintergatan. Så här föreställer sig forskarna att Vintergatan ser ut om man skulle kunna se den från ovan. Det är en s.k. stavspiralgalax med 200 – 400 miljarder stjärnor.
Vår galax Vintergatan (Milky Way Galaxy) till höger. I den lokala galaxhopen ingår många galaxer varav de största är Andromeda-galaxen (M31) och Triangelgalaxen (M33). Avståndet från oss till M31 är runt 2,5 miljoner ljusår.
Den lokala superhopen i vilken den Lokala galaxhopen ingår benämns även Virgosuperhopen eftersom den är den dominerande galaxhopen. Superhopen innehåller c:a 100 galaxhopar med totalt runt 10 000 galaxer.
Den lokala superhopen ingår i den ännu större strukturen Det lokala superklustret.
Denna lördag var det STARs Vår-STAR-party. Det blev en klar kväll. Några få från STAR kom. Men även Ericsons Astronomiförening EAF hade utflykt denna kväll. Så totalt kom c:a 7-9 personer. Några objekt som studerades var: Nova i Cassiopeja, Hubble variable Nebula NGC2261, M86 m.fl. galaxer i Markarian chain, galaxer i Leo M65, M66, M105, Eskimå-nebulosan NGC2392, klotformig stjärnhop M3, m.m.
Vi har börjat lära oss lite om att mötas på distans nu när vi inte kan använda Magnethuset pga. coronaregler. Så denna dag provade vi att köra vårt måndagsmöte via ZOOM som hade annonserats ut via ordförandens nyhetsbrev. Vi var inte så många deltagare denna första gång men vi hoppas bli fler. Inget särskilt program men vi pratade lite om observationsplatser, asteroidockultationer m.m. Trevligt och opretentiöst.
Ett videoföredrag via ZOOM där Göte Flodqvist berättade om sina erfarenheter av olika typer av astronomiska observationer innan digitalfoto kom in i bilden. Han använde också begreppet Oseriös astronomi i meningen att det kan vara intressant att göra observationer inom olika områden och med olika tekniker utan att ha något vetenskapligt syfte. Han presenterade ett antal konstruktioner som han experimenterat med.
Sudden Ionospheric Disturbance. Utbrott på solen med ökad röntgenstrålning kan påverka det reflekterande D-skiktet i jordens jonosfär. Göte hade med en egenutvecklad enkel radiomottagare avstämd till frekvensen 60 kHz och en pennskrivare kunnat detektera sådana utbrott. Principen är att avlyssna en avlägsen radiosändare där radiovågorna studsar mot D-skiktet. Om skiktets täthet fluktuerar blir radiosignalen starkare eller svagare och kan avläsas på en graf.
Magnetometer. Med en enkel konstruktion som Göte byggt runt en orienteringskompass och en pennskrivare kan man se när det är troligt att ett norrsken kommer att inträffa. Magnetometern mäter alltså den relativa styrkan i det jordmagnetiska fältet som ökar vid norrskenstillfällen. Götes beskrivning av sitt bygge resulterade i en artikel i den amerikanska tidskriften Sky & Telescope 1993. Även STARs sekreterare Mats Mattsson har byggt en magnetometer.
VLF-IE (Very Low Frequency – Ionospheric Emissions) är radiovågor på frekvenser mellan 100 Hz – 10 kHz som kan alstras i samband med magnetiska fenomen som norrsken eller åska. Med en enkel radiomottagare och en bandspelare hade Göte detekterat och spelat in visslingar och andra ljud som vågorna gav upphov till.
Spektrohelioskop. En mekaniskt avancerad anordning som Göte byggt för att observera solen i olika våglängder.
Dark Sky Meter eller Pitch Black Meter är ett instrument som Göte konstruerat för att få ett relativt värde på hur mörk himlen på en viss plats kan vara. Konstruktionen har beskrivits i Sky & Telescope 2001 och fått flera mer eller mindre professionella efterföljare.
Götes kameravridare
Göte har också konstruerat en kameravridare, en motoriserad anordning för att vid långtidsexponering få kameran att följa stjärnors rörelse över himlen.
Till slut kom Göte ändå in på ämnet Pretty Pictures där han använt modern digitalteknik för att fotografera olika himmelsobjekt. Han visade några fina bilder som tagits i Namibia och på Öland.
Ett intressant föredrag som visade att det finns mycket annat än astrofoto att ägna sig åt inom geo- och astrofysiken. 15 medlemmar deltog.
