Möten

Inte många prylar fanns till salu denna gång. Lars Wern förevisade sin egenkonstruerade bordsprydnad som han kallade Tellus/Rymdskeppet Jorden.

Text: Gunnar Lövsund

Två utlandsresor som företagits i år av STAR-medlemmar främst i astronomiskt syfte avrapporterades.
Michael Nekludov som besökt Kanarieön La Palma en vecka lovprisade dess goda förutsättningar för stjärnskådning i olika former. Jämn temperatur och torr luft med måttlig turbulens i de högre lagren säkerställer en vanligtvis bra seeing – något som man får tacka Solen och passadvindarna för på denna den västligaste av Kanarieöarna. Att så många proffsanläggningar etablerats här, däribland ESO:s 4,2 meters William Her-schel-teleskop på Roque de los Muchachos, är naturligtvis ingen slump. Michael hade visserligen själv oturen att besöka La Palma en vecka i mars då det råkade vara dåligt väder nästan varje dag, men ville ändå starkt rekommendera åhörarna att resa hit. Det finns gott om högt belägna platser som är tillgängliga med bil – flera på höjder ovan molnen – och väl utmärkta både på kartor och längs vägarna. Ön marknadsför sig också särskilt mot astroturister, med flera ”astrocamps” och hyrställen för utrustning, och dessutom lagstiftning mot onödigt ljusslösande vägbelysning. Ett gott råd till en hugad astroturist var dock att boka så mycket som möjligt i förväg hemifrån, i stället för att börja undersöka instrumenthyrning och inkvartering först efter ankomsten till ön. Att köra bil nattetid på de mörka och ofta isiga bergvägarna varnades också särskilt för.

Tre STARar som bevakat årets totala solförmörkelse i USA den 21 augusti: Gunnar Lövsund, Göte Flodqvist och Klas Reimers redogjorde för sina intryck därifrån. Gunnar och Göte kamperade ihop och hade valt den lilla orten Smith’s Ferry i Idaho som observationsplats efter sonderingar på nätet. Klas höll till i Rexburg, något tiotal mil därifrån, utrustad med en 85 mm ”fågeltub”. På bägge platserna var vädret strålande och några moln störde aldrig förmörkelseskådespelet. Gunnar skötte sin kamera, på stativ och med löstagbart solfilter, med 100 % uppmärksamhet före, under och efter totaliteten. Han kunde följaktligen visa en lång och snygg bildserie på Solen under förmörkelsens olika faser. Sedan filtret avlägsnats när totaliteten börjat framträdde solprotuberanserna bakom den skuggande Månen tillsammans med himlens starkare stjärnor. Göte ägnade sig samtidigt åt helhimmelsfotografering med ett ”fisheye”-objektiv. På hans foton syntes hur omgivande vegetation, berg och vatten ändrar färg under förmörkelsens gång. Parallellt gjorde han kontinuerlig temperatur- och ljusmätning. Det tog mindre än en halv minut för ljuset att försvinna. Totaliteten varade två minuter. Temperaturen, som legat på c:a 20º C vid middagstid strax före förmörkelsen, dök då till som lägst 11º C. Intressant är att själva minimat inträffade nära sex minuter efter totalitetens början.

Text: Bertil Forslund

STAR-medlemmen Tore Månsson fortsatte sin serie om stjärnsystems uppkomst, fortlevnad och död. Den här gången handlade det om olikaaspekter på planetbildning. Vi hoppas att Tore själv återkommer med en artikel i ämnet i kommande Stella.

Text: Gunnar Lövsund

Nippe Olsson ledde visningen av stjärnskådarfaciliteterna på Karlsbaderberget för de medlemmar som mött upp på måndagskvällen. Det blev en rundvandring bland observatoriebyggnaderna, de flesta från tidigt 1930-tal och vackert inbäddade i den låga tallskogen. Den genomtänkta och påkostade arkitekturen, särskilt huvudbyggnadens, kan ge den tillfällige besökaren ett intryck av tempel eller kultplats.

Nästan alla hus härbärgerar fortfarande sina originalinstallerade instrument, även om de inte längre kan användas som ursprungligen var tänkt p.g.a. den tekniska utvecklingen, t.ex. från fotografiska plåtar till CCD-chips. Till varje byggnad finns också knutna personliga historier, av vilka Nippe kunde vidarebefordra några – en del pikanta – till åhörarna. Det bidrog till att levandegöra anläggningen, där tiden annars har stannat.

I Meridianhuset, en av de byggnader på området som STAR fått ansvaret att förvalta, står tiden däremot inte stilla. Som meddelats i förra numret av STELLA har den ursprungliga Zeiss-refraktorn därifrån plockats ner och renoverats. På dess fundament är det tänkt att installera en flexibel montering som skall kunna acceptera olika teleskoptyper, för STARs medlemmar att använda framöver. En utmaning blir då att konstruera en plattform för observatör och besökare, i lämplig höjd och med alla säkerhetskrav uppfyllda, och det utan att några bestående ändringar görs på den k-märkta byggnaden. En livlig diskussion om detta med flera förslag avslutade rundvandringen. De närmast ansvariga personerna kommer säkert att återkomma i ärendet med artiklar i STELLA.

Text: Bertil Forslund

Om jag minns rätt så lyste solen med sin närvaro men det var ändå lite kyligt så vi dukade upp inomhus. Precis lagom många STARar för att fylla Magnethuset hade kommit för att avnjuta den grillade korven och potatissalladen och för att umgås.

Barbro Lundström och Katarina Art hade snickrat ihop en klurig frågesport. Vinnare blev Björn Gimle, som inte bara kan det här med satelliter.

Text: Gunnar Lövsund