Möten

I förra numret av Stella fanns en notis om att vår Peter Mattisson hade initierat en kometobservation med ett rymdbaserat teleskop. Den här kvällen berättade han detaljerat om hur det hela hade gått till. Kanske ett nytt verksamhetsområde för amatörastronomer? På sidorna 12-14 i STELLA nummer 1 2015 skriver Peter om sitt bidrag till vetenskapen.

Text: Gunnar Lövsund

STARs hösttermin avslutades som sig bör med en samling vid Luciatid, i år något för tidigt. Magnethuset blev fullt av medlemmar som ville dricka glögg och kaffe och mumsa på lussebullar och pepparkakor. Efter den trevliga samvaron stannade ett gäng frivilliga kvar för att kuvertera det senaste numret av STELLA. Det är ett pillrigt arbete, men med flinka händer gick det på ungefär 1 timme.

Text: Gunnar Lövsund

Denna höst har inte varit särskilt bra ur astrofotosynpunkt så många av de bilder som visades var från tidigare tillfällen. Men vad gör det, fina bilder var det i alla fall. Rune Stjernström hade bl. a. förevigat mötet mellan asteroiderna Ceres och Vesta. Bengt Rutersten hade ett antal bilder från Ölandsträffen i somras. Däribland en fullträff av Irisnebulosan NGC7023 i stjärnbilden Cepheus. Andreas Pettersson hade med sin Nikon fotat vackra kvällsbilder samt några avancerat bildbehandlade stjämspårsbilder. Håkan Lundberg hade en lyckad bild av Ringnebulosan M57 tagen i Vällingby. Gunnar Lövsund visade några galaxbilder. Sist ut var Göte Flodqvist som berättade om ett par mörka observationsplatser där han plåtat M31, M33 m.fl.

Text: Gunnar Lövsund

Karsten Jöred har återigen kommit och hållit ett intressant föredrag. Denna gång om de medeltida stora tornuren. Efter en kort inledning indelat i vatten-ur, torn-ur, astro-ur i katedraler och den medeltida världsbilden; sa fortsatte han att berätta om 1300-talets mekaniska ur som drevs med lod och som dessutom kunde slå tiden. Från engelska räkenskaper i Salisbury på 1300-talet står att man beställt urverk med kuggar och spindelgång. Dessa ur hade en gångnoggrannhet på ca 1 timmes fel per dygn. Galileo skissar på pendelur, där gångfelet nedbringats till bara några sekunder per dygn. De flesta större städer i Europa skaffade dessa ur. T.ex. Prag 1410, Lund 1380, Venedig, Bern (med excentrisk urtavlering), Ulm, München, Strasbourg 1352-54 (med sol, datum och månfas).

Astrolabier, med excentrisk ekliptika-cirkel (t.ex. uret i Lund) fanns från 600 till 1600—talet. Hipparkos tros vara en av upphovsmännen. Äldsta i dag kända astrolabiet är från 1000-talet. Astrolabiet bestod av en axel på vilken lösa roterande skivor (tympaner) anbringades tillsammans med linjalvisaren, även den vridbar. Beroende på var man befann sig nord-sydligt i länderna, så kunde man byta ut den tympan-skiva som passade för den latitud, på vilken man befann sig. Katedraluren i Besancon och Beauvais har ett flertal vridbara urtavleskivor. Vidare berättade Karsten att tornuren visade att man använde temporaltimmar. Temporaltimmar är timmar med olika längd och de varierar med olika årstider (finns på Lund-uret). Ett sentida byggt astrolabie-ur är det i Fjelie (år 1945) i Skåne och som även visar söndagsbokstav och gyllental.

Det intressanta föredraget av Karsten avslutades med publikens frågor om Antikytera-mekanismen, men det instrumentet är så komplicerat, att auditoriet gärna framöver, vill ha ytterligare kunskapsförmedlingar av Karsten Jöred.

Text: Gunnar Lövsund

Mats Mattsson hade tagit med en mindre refraktor, som han visade upp och berättade omkring. Det var ett teleskop från William Optics – Zenithstar 71ED – med öppningen 71 mm och brännvidden 418 mm. Såg ut att vara ett kort och trevligt instrument, lätt transportabelt. Tyvärr hade detta exemplar ett svårt färgfel som framförallt visade sig vid foto. Leverantören hade dock inte gått med på att byta ut det.

Några fler prylar hade varit kul att se!

Text: Gunnar Lövsund