Möten

STAR-medlemmen Ewa Thörn berättade om vad som skiljer och förenar de två områdena och hur de utvecklats genom historien. Ett mycket intressant föredrag, som refereras av Tore Månsson på sidan 12 i STELLA nummer 2 2014. Ewa har efter föredraget utvecklat tankarna ytterligare i sin artikel ”I helt olika universa” på sidorna 10-11. I dag handlar det ena ämnet om vetenskap och det andra om ovetenskap.

Text: Gunnar Lövsund

Denne skribent var tyvärr inte närvarande på astrofotokvällen. Det brukar ju vara en av terminens höjdpunkter om man är intresserad av foto. Och eftersom ingen annan skrivit om kvällen, kan jag bara hoppas att den som vanligt bjöd på fina bilder.

Text: Gunnar Lövsund

Man skulle kunna saga att Sören Holst höll en tankeväckande foreläsning om vår hjärnas möjligheter. Sören är teoretisk fysiker från Stockholms Universitet och talade om experiment som inte är tänkta eller ens möjliga att utföra i verkligheten. Man för ett hypotetiskt resonemang om något konkret problem och i slutändan vill man uppnå ett resultat. Några kända exempel på tankeexperiment redovisades med Galileo Galileis studie av fallande kroppar som utgångspunkt. Isaac Newton resonerade sig fram till att planeters rörelse och fallrörelse är samma sak. Senare kom Ernst Mach, Österrike, fram till att en kropps tröghet uppstår p g a. påverkan från övrig materia i universum. Albert Einstein inspirerades i sin tur av Mach när han tänkte sig att gravitation är en störning i rumtiden. Sörens slutkläm var att tankeexperiment verkligen kan vara ett kraftfullt verktyg inom fysiken och andra områden.

Text: Gunnar Lövsund

Tråkigt nog inte mycket till party. Färre medlemmar an vanligt hade mött upp och ingen hade något kul teleskop eller annat att visa upp. Annars brukar detta vara ett gyllene tillfälle för nya innehavare av teleskop att fråga om funktioner och annat. Dessutom kan det vara av stort intresse för övriga medlemmar att se vad som finns på marknaden. Så kom igen till höstens STAR-party!

Text: Gunnar Lövsund

Karsten Jöred, STAR, höll ett intressant föredrag om hur man kommit fram till att jorden ar en potatis. I alla fall att jorden har en potatisform, dvs lite knölig och oregelbunden. I stort är den förstås ett klot. Geodesi handlar alltså om att bestämma jordens form, som man intresserat sig for redan från biblisk tid. Olika kartprojektioner, såsom Mercators projektion, stereografisk projektion etc har utvecklats för att beskriva jorden på ett tvådimensionellt sätt, vilket aldrig kan bli helt riktigt. Särskilt intressant var det att höra om Pierre de Maupertuis gradmätningsexpedition till Lappland 1736 for att mäta jordens avplattning mot polerna. Ett fantastiskt arbete i väglöst land. Med nutida satelliter kan man göra mycket noggranna mätningar av formen. Långt tillbaka i tiden trodde vissa människor att jorden var platt, medan andra konstaterade att den var klotformig. Mätningar visade långt senare att formen var en rotationsellipsioid och ännu senare att den är en geoid. Titta gärna på Wikipedia för närmare beskrivningar!

Text: Gunnar Lövsund