Möten

Göte Flodqvist visade ett läckert bildspel från sin vistelse i Namibia 2012. Gunnar Lövsund hade plåtat kometen C2011 L4 Panstarrs samt komet C2012 S1 ISON, som i januari var en mycket svag ljusfläck. Vi hoppas den blir betydligt starkare senare i år. Rune Stjemström hade från Gröndal tagit fina bilder med sin Canon 60Da på ljuspelare, planeter och kometen PanStarrs. Även Bengt Rutersten och Mats Mattsson hade bilder på PanStarrs. Mats Ekberg hade några kul videofilmer på manen och flygplan. For att alla bilderna ska komma till sin ratt borde vi nog skaffa mörkläggningsgardiner till lokalen till nästa astrofotokväll.

Text: Gunnar Lövsund

Tidsekvationen var ämnet for Karsten Jöreds föredrag. Han började med att berätta om tidiga ”urtyper” såsom solur, vattenur, sandur (timglas) och Christiaan Huygens uppfinning pendeluret (1656). Därefter definierade han ”sann soltid” och ”medelsoltid”. Sann soltid är den tid som ett riktigt uppställt solur visar. Pga jordens elliptiska bana och dess lutning mot ekliptikan blir denna soltid ojämn (dygnet är inte alltid 24 timmar). Medelsoltiden är alltid 24 timmar. Tidsekvationen ar skillnaden mellan sann soltid och medelsoltid och varierar alltså från dag till dag. Karsten visade komplexiteten i tidsekvationen genom att beräkna den for innevarande dag.

Text: Gunnar Lövsund

I Stella nr 3 2012 skrevs om en resa till Namibia. Denna kväll berättade några av deltagarna på den resan om sina upplevelser och visade bilder. Klas Reimers gav en sammanfattning av vistelsen på farmen Tivoli och berättade om sina visuella observationer med ett 20” Dobsonteleskop. Curt Olsson redovisade vilken utrustning som hade använts för fotografi och övriga observationer. Gunnar Lövsund och Bengt Rutersten visade de finaste av de många bilder som tagits av olika himmelsobjekt. Bengt och Klas berättade också om den rundresa som 3 av deltagarna gjorde i landet.

Text: Gunnar Lövsund

Ingen rapport om detta föreligger.

Solforskaren docent Dan Kiselman från Kungliga Vetenskapsakademins institut för solforskning berättade på ett engagerat och intresseväckande sätt om solforskningens historia, nutid och framtid med tonvikt på Sveriges insatser. Swedish Solar Telescope på La Palma är det vassaste teleskopet i världen när det gäller upplösning. Minsta detaljen som kan ses på solytan är 75 km. Dan talade om vilka förutsättningarna är for att göra vetenskapliga solobservationer, varför man studerar solen och vilka olösta frågor som fortfarande finns. Vi ser fram mot flera föredrag vartefter frågorna får sina svar.

Text: Gunnar Lövsund