2011-10-10 Besök på KVA

Karl Grandin framför Pehr Wargentins porträtt

Vi var drygt 30 stycken förväntansfulla STARar som besökte Kungliga Vetenskapsakademien den 10 oktober. Var guide var den duktiga föreståndaren Karl Grandin, som har en gedigen utbildning för detta jobb. Han är nämligen både fil. dr. i vetenskapshistoria och civilingenjör i teknisk fysik så han hade mycket fakta att delge oss. Karl tog emot och hälsade oss välkomna på den stora trappan som leder in till huset. Inne i det vackra huset passerade vi olika rum med byster och målningar av framstående personer. Karl berättade vad vi såg samt en och annan rolig historia om olika föremål i rummen. Bland annat fick vi veta att KVA är en privat stiftelse som lever på bidrag från fonder och andra stiftelser. Svenska staten bidrar med mycket lite pengar. Det finaste rummet var den stora salen där akademien har sina möten. Väggarna var fyllda av målningar på gamla och nya ledamöter och i taket hängde stora kristallkronor. Karl berättade att förr var det så att den som ville ha sitt porträtt på väggen måste först fråga om det gick för sig och därefter utse en konstnär som målade av honom och slutligen själv betala hela kalaset. Att akademien alltid levt i en manlig värld med få kvinnor syntes tydligt. En enda kvinna hade sin tavla där och det var astrofysikern Kerstin Fredga som sedan 1978 är ledamot av KVA. När vi tittat färdigt i det stora huset gick vi till Centrum för Vetenskap där Karl är föreståndare.

Tycho Brahes bok

Vi var så manga så vi delade upp oss i två grupper som en i taget fick se den fina samlingen av gamla instrument. Här kunde samtliga få sitt lystmäte tillfredsställt när det gällde gamla instrument och tekniska prylar från 1700-talet och framåt. Karl sparade dock det bästa till sist. Han försvann till ett stort kassaskåp som han öppnade och plockade fram en vit kartong som han bar som om det vore ett nyfött barn. Innan han öppnade kartongen tog han på sig vita vantar och lade ut skumgummi på bordet. Det visade sig att kartongen innehöll en bok som han mycket försiktigt lade på skumgummit. Boken var en riktig raritet, nämligen ett original skriven av Tycho Brahe 1595 och tryckt på papper från hans egna pappersbruk på Ven. Längst bak i boken fanns Johannes Keplers egna anteckningar. Den var givetvis skriven på latin så vi förstod inte någonting. Men vi kunde se olika tabeller och diverse positionsanteckningar. Mycket försenade och mycket nöjda tackade vi Karl och överlämnade ett diplom som tack för all vänlighet.

Text och foto: Nippe Olsson

Stora salen
Foto: Bo Zachrisson

2011-09-26 Kosmiska explosioner

Claes Fransson

Professor Claes Fransson från Stockholms universitet höll ett mycket intressant föredrag om supernovor. Ämnet visade sig vara synnerligen aktuellt eftersom Nobelpriset några dagar senare tilldelades forskare inom detta område. Dessutom hade en ljusstark supernova nyligen dykt upp i galaxen M101. Supernovor är kollapsande stjärnor som kan ha en ljusstyrka som en hel galax eller 100 miljarder gånger solens ljusstyrka under en kort tid. De flesta grundämnena utom väte och helium bildas i supernovor, vilket bl a innebar att våra kroppar bestar av stjärnstoff. I en typisk galax beräknas 1 supernova uppstå per 50 – 100 år. Men eftersom det finns många galaxer bildas en supernova varje sekund i hela universum. Förutom redogörelsen för de fysikaliska processerna för supernovabildning nämnde Claes också att om jorden befinner sig inom 30 ljusårs avstånd från en supernova kan det få allvarliga följder för oss. Hoppas det inte händer snart!

Text: Gunnar Lövsund

2011-09-19 Kom i gång att observera

En liten kikare är bra, säger Klas

Klas Reimers är en erfaren amatörastronom och medlem i STAR. Den har kvällen delgav han oss med stort engagemang massor av tips om hur man kan klara sig med enkla hjälpmedel i fält. Teleskop är inte alls nödvändigt utan primärt gäller en stjärnkarta, en pannlampa eller ficklampa med rött ljus att läsa kartan med och gärna en vanlig kikare. Sen kan man skaffa sig mera prylar allteftersom intresset för observationer växer. Ett kul föredrag om praktisk astronomi.

Text: Gunnar Lövsund

Stort intresse bland åhörarna

2011-09-12 Einsteins Speciella Relativitetsteori

Docent Hans Riesel gjorde en djuplodande redogörelse för vad denna teori innebär.

Hans Riesel inledde med att förklara vad man menar med en teori:

  • Den skall kunna förklara gjorda experiment;
  • Kunna korrekt förutsäga utfallet av nya experiment;
  • Och den skall vara möjlig att ”falsifiera”, dvs. om teorin ar felaktig så skall det vara möjligt att avgöra detta med någon form av test.

Ordet ”teori” används inte sällan (t.ex. av New Age-anhängare) på ett olämpligt satt som om ordet inte innebar mer än ordet ”påstående”. Vetenskapsmannen måste alltid vara beredd att modifiera sin teori i ljuset av nya empiriska eller experimentella rön.

Det teoribygge för mekaniken som inleddes av Galilei och med Newton nådde lysande framgångar stod i stark kontrast till uppfattningar som varit rådande sen antiken och Aristoteles. Newtons mekanik står sig bra och har sin plats än idag så länge som man inte behöver befatta sig med extrema förhållanden. Men det var just extrema förhållanden som fysikerna stötte på i början av 1900—talet då den moderna atomteorin och kvantmekaniken växte fram. Redan vid 1800-talets slut hade teoretikerna råkat i svårigheter. Det visade sig att de s.k. Maxwells ekvationer, som beskriver elektromagnetisk vågrörelse, inte uppfyllde ett rimligt krav nämligen att ha ett oförändrat utseende för olika iakttagare i likformig rätlinjig rörelse i förhållande till varandra. Ett berömt experiment av Michelson och Morley (1887) satte också myror i huvudet på fysikerna. Då man tänkte sig att ljus inte kunde fortplantas i rent vakuum, hade man infört en slags provisoriskt begrepp – etern – som fyllde denna uppgift och tänktes uppfylla universum som en slags immateriell gas (jämför den mörka energin, ett t.v. provisoriskt begrepp). Men M&M:s experiment tydde på att etern inte finns. Man fann nämligen att ljushastigheten verkar vara oberoende av ljuskällans rörelse. Ett annat experiment for bestämning av ljushastigheten i strömmande vatten hade också visat att hastigheter där ljus är inblandat inte bara kan summeras. Man hade då tillgripit konstlade förklaringar som att etern drogs med av materia i rörelse (Fresnel) och att kroppar i rörelse blev kortare (den s.k. Lorentz-kontraktionen).

Einstein gjorde rent hus med detta i och med sin Speciella Relativitetsteori som publicerades 1905. Han antar där som ett postulat eller axiom vad experimenten tycktes visa; nämligen att ljushastigheten är densamma för alla observatörer i likformig rätlinjig rörelse i förhållande till varann (observatorer i s.k. tröghetssystem eller intertialsystem; ”Frames of Inertia”). Ur detta antagande följer med nödvändighet alla de avvikelser från den klassiska Newtonska mekaniken som man konstaterat. Det verkligt djärva i Einsteins antagande var att även själva tiden måste vara relativ – dvs. det finns ingen objektiv matematisk tid som flyter fram med konstant och lika hastighet för alla iakttagare. Inte ens samtidighet är absolut. Det visar sig att sammansatta hastigheter u och v (t.ex. person som går framåt ombord på tåg i rörelse) inte sammansätts enligt formeln w = u + v utan som w = (u + v) /(1 + u*v /c2); där c = ljushastigheten = 300 000 km/s. På grund av att c är så stort med vardagliga mått mätt, så blir värdet av u*v/c2 ett mycket litet tal för de hastigheter vi har att göra med i vardagen. Därför märks inte denna effekt annat än i speciella experiment eller i astronomiska sammanhang. Formeln w = (u + v) /(1 + 11*v /c2); kallas additionsteoremet (för hastigheter). För den matematiskt bevandrade kan som ett kuriosum påpekas att om hastigheterna mäts med ljusets som enhet, så får formeln utseendet: w = (u+v)/(1 + uv); och har då samma utseende som det s.k. additionsteoremet för funktionen tanh (= tangens hyperbolikus), som återfinns på alla mera avancerade vetenskapliga miniräknare (troligen även i just din mobil).

För två observatörer (fysiker) i var sitt inertialsystem gäller enligt den Speciella Relativitetsteorin att båda tycker att den andres klockor går för långsamt (kallas tidsdilatation) och att längder förkortas i rörelseriktningen. Den s.k. invariant som avstånd utgör i den klassiska mekaniken (= kvadratroten ur (x2 + y2 + z2)), visar sig i Einsteins Teori motsvaras av ett uttryck där även tiden kommer in: (= kvadratroten ur (x2 + y2 + z2 – t2)), där t är tiden i en lämplig sort. Einstein upptäckte ur dessa förutsättningar även att den s.k. tröga massan, dvs. ett objekts motstånd mot att låta sig accelereras, ökar med växande hastighet och går mot oändligheten då man närmar sig ljushastigheten. Därav följer att inget materiellt föremål kan uppnå ljushastigheten. Att massan tillväxer vid höga hastigheter är något man konkret måste ta hänsyn till i de stora partikelacceleratorerna. t.ex. i Cern.

I samband med detta fann Einstein sin berömda formel E = m * c2 som visar att ett materiellt föremals s.k. vilomassa motsvarar en enorm energimängd – något som skrämmande demonstrerades av atombomben över Hiroshima. Den bomben (som vägde 4,6 ton enligt Wikipedia) utvecklade en energi (88 TJ = 88*1012 Joule) som dock endast motsvarade vad ett enda gram materia ger om det helt kunde omvandlas i energi.

Slutligen avhandlades den berömda tvillingparadoxen: Av två tvillingar beger sig den ena ut på en rymdresa under storleksordningen ett 20-tal år, och når under färden en väsentlig bråkdel av ljushastigheten. Han vänder sen tillbaka till jorden. Då är den andra tvillingen död sen kanske hundratals år. Rymdresenärens tid, s.k. egentid, har saktat sig så att han fått förlängt liv jämfört med tvillingen på jorden. En invändning här brukar vara att allt är relativt och att man val lika gärna kunde se det som att jorden ”begett Sig ut på resa”. Men p.g.a. att endast den ena varit utsatt for acceleration så har situationen inte varit symmetrisk. Bara den kvarvarande personen har (approximativt) befunnit sig i ett tröghetssystem. Faktum ar att detta har provats experimentellt genom att man skickat upp atomur i flygplan som sedan jämförts med atomur på jorden. Effekten var förstås minimal men fullt mätbar.

Text: Karsten Jöred

2011-05-30 Vårfest

Vädret var nådigt med hyfsad värme. Mera värme kom från grillen där Hans Agblom residerade och stekte korvar for brinnande livet. Borden var uppställda runt grillen på Magnethusets gård och de församlade STARarna kunde njuta av god mat och gott sällskap.

Text: Gunnar Lövsund