Per Frejvall demonstrerar sin favorit Astrografen.
Statens Fastighetsverk (SFV) förvaltar över 2000 kulturellt värdefulla byggnader och anläggningar. En del av dessa är öppna för allmänheten. Någon gång per år ger man allmänheten möjlighet att besöka några utvalda objekt, som normalt är stängda. Det kan vara f.d. militära bergrum, gamla radiostationer eller vackert renoverade hus. Dessa aktiviteter kallar man ”Hemliga Rum”. I år ville man bl.a. visa det gamla observatoriet i Saltsjöbaden, som numera arrenderas av Kunskapsskolan. Och eftersom STAR nyttjar ett par av byggnaderna där så blev vi naturligtvis tillfrågade om vi kunde/ville visa vår verksamhet. Och visst kunde/ville vi. Inför evenemanget gjorde vi i ordning ett reklamnummer av Stella att delas ut till besökare. Vid 9-tiden på lördagsmorgonen samlades vi 7-8 STARar för genomgång med SFV och ganska snart började nyfikna besökare komma. Sedan var det en stadig ström fram till kl. 16. I alla våra tre kupoler berättade vi om det befintliga teleskopet och vad man kunde göra med det.
Nippe Olsson talar sig varm för Newton- och Cassegrain-teleskopen.
Vädret var lite gråmulet och en kortare regnskur fick vi stå ut med. Totalt räknade SFV-funktionärerna in 1328 besökare varav många besökte våra kupoler. Och några av dessa blev kanske medlemmar i STAR. Och för oss förevisare var det roligt att sprida lite kunskap om astronomi till allmänheten.
Tore Månsson och Anders Mårtensson lastar släpkärran.
Efter den inventering och första städning som gjordes 2016-01-30 i Meridianhuset, så var det nu dags för den verkliga utgallringen. För ändamålet hade Peter Nerman ordnat med en släpkärra och den behövdes minsann. Mycket skrot hade hunnit samlas under årens lopp. Tanken en gång i tiden var ju förstås att det ”kunde vara bra att ha”. Men som vanligt blev det bara en hög oanvänt. Släpkärran lastades full och sedan bar det iväg till återvinningen. Det blev ytterligare en sväng innan man kunde röra sig fritt i huset.
Klockan 1900 samlades ett glatt gäng om 12 stycken i Magnethuset. Kvällens program var utflykt till Saltis. För en gångs skull var vädret bra så vi bestämde att åka. Av tidsskäl valde två stycken att stanna och observera från Magnethuset. Vi övriga tio tog plats i tillgängliga bilar och körde i kolonn till Saltis. Bilarna parkerades vid huvudbyggnaden eftersom det var för halt att köra uppför backen på baksidan. Under promenaden till Meridianpassagehuset pratade vi lite om historien om observatoriet. Vi gick även runt i Meridianpassagehuset så alla fick se hur fint vi har det. Nu när vi var endast tio stycken valde vi att använda endast ett teleskop och det fick bli Newton-teleskopet i den östra kupolen. Ett fint instrument med sin 254 mm spegel och en brännvidd (f) om 1500 mm. De som räknade kom genast fram till ett F värde om 6.
Andreas Pettersson tittar på Jupiter. Foto Bengt Rutersten
Kvällens observationsobjekt bestämdes bli M45 Plejaderna, M42 Orion nebulosan samt den alltid lika spännande Jupiter som syntes i sydost. Turordningen bestämdes till att vi börjar i väster med M45 beroende på att vi inte ville att den skulle försvinna bland alla ljusföroreningar ju närmare Stockholm den kom. Bengt Rutersten skötte teleskopet och hittade snabbt varje objekt så vi slapp långa väntetider. Saltis har en betydligt mörkare himmel än Magnethuset inne i stan och fler stjärnor syns. Under tiden vi väntade på vår tur tittade vi på stjärnbilder och pratade om dem. För varje objekt som Bengt låste teleskopet på berättade han vad det var vi såg. M 42 väcker alltid entusiasm. Att det går att se stjärnor inne i nebulosan är en fantastisk syn. Någon tyckte sig till och med se färger i nebulositeten. Kvällens sista objekt blev Jupiter. Den syntes så tydligt så vi brassade på med ett 12 mm okular som gav 125 gångers förstoring. Alla som tittar på Jupiter i teleskop blir alltid lika förundrade ”Är det verkligen Jupiters röda band vi ser på var sida om mitten? Men så tydligt de syns”. Något som blev mycket tydligt när vi tittade på Jupiter var seeingen. Skärpan pulserade kraftig, allt från en suddig fläck till en mycket detaljerad planet med röda band.
Saltis är ett fantastiskt fint ställe. Jag är övertygad om att samtliga precis som jag kände magin när vi i mörkret tittade i teleskopet och det enda vi såg var ett objekt som ligger långt, långt ut i Universum. Lugnet och friden i Meridianpassagehuset måste upplevas för den är svår att beskriva med ord. Vi måste med andra ord försöka använda Saltis betydligt mer.
Strax efter 2130 tyckte vi att det fick räcka för kvällen. Med viss möda lyckades vi stänga den högra luckan som var den enda vi öppnade. Till slut blev allt stängt och vi gick mycket nöjda ut i den mörka Saltisnatten. Som avslutning njöt vi en stund av Karlavagnen och lärde oss lokalisera Polstjärnan med hjälp av den. När vi skiljdes vid bilarna var alla lite frusna men mycket nöjda med en fin kväll vid STARs teleskop i Saltis.
Under årens lopp har det hunnit samlas massor av prylar i vårt Meridianpassagehus i Saltis. Nu gjorde vi ett ryck för att gå igenom vad som kunde sparas respektive slängas. Vi var 5 medlemmar som skulle avgöra sakernas fortsatta öden. Här fanns bl. a. oscilloskop och annan gammal elektronik, lådor med fina okular och andra tillbehör till Zeissteleskopet (sparas förstås), foton och kamerautrustning efterlämnade av hedersmedlemmen Lennart Dahlmark, gamla reprokameror och diverse metallplåtar och –rör. Ett par bilar lastades med sånt som skulle gå till skroten/återvinningen. En del togs in till Observatoriekullen. En nyttig dag, men fortfarande behövs lite efterarbete.
Meridianpassagehuset med sina två kupoler.
Göte Flodqvist kramar ett fynd? En gammal astrokamera.
Nöjda efter väl förrättat arbete är fr. v. Peter Nerman, Tore Månsson, Nippe Olsson och Göte Flodqvist. Gunnar Lövsund bakom kameran likaså.
Faktiskt kunde en utflykt genomföras trots lite tveksamma utsikter till en början. Vi var 14 personer som åkte ut till vårt Meridianpassagehus i Saltsjöbaden. Vädret blev så småningom ganska klart så vi kunde observera några objekt. Teleskopen därute är inte datorstyrda så det kan vara besvärligt att hitta det man vill titta på. Vi var för få som kunde hantera prylarna så det blev lång väntan för de övriga deltagarna. Här finns utrymme för bättre organisation!
