Saltsjöbaden

Klockan 1900 samlades ett glatt gäng om 12 stycken i Magnethuset. Kvällens program var utflykt till Saltis. För en gångs skull var vädret bra så vi bestämde att åka. Av tidsskäl valde två stycken att stanna och observera från Magnethuset. Vi övriga tio tog plats i tillgängliga bilar och körde i kolonn till Saltis. Bilarna parkerades vid huvudbyggnaden eftersom det var för halt att köra uppför backen på baksidan. Under promenaden till Meridianpassagehuset pratade vi lite om historien om observatoriet. Vi gick även runt i Meridianpassagehuset så alla fick se hur fint vi har det. Nu när vi var endast tio stycken valde vi att använda endast ett teleskop och det fick bli Newton-teleskopet i den östra kupolen. Ett fint instrument med sin 254 mm spegel och en brännvidd (f) om 1500 mm. De som räknade kom genast fram till ett F värde om 6.

Kvällens observationsobjekt bestämdes bli M45 Plejaderna, M42 Orion nebulosan samt den alltid lika spännande Jupiter som syntes i sydost. Turordningen bestämdes till att vi börjar i väster med M45 beroende på att vi inte ville att den skulle försvinna bland alla ljusföroreningar ju närmare Stockholm den kom. Bengt Rutersten skötte teleskopet och hittade snabbt varje objekt så vi slapp långa väntetider. Saltis har en betydligt mörkare himmel än Magnethuset inne i stan och fler stjärnor syns. Under tiden vi väntade på vår tur tittade vi på stjärnbilder och pratade om dem. För varje objekt som Bengt låste teleskopet på berättade han vad det var vi såg. M 42 väcker alltid entusiasm. Att det går att se stjärnor inne i nebulosan är en fantastisk syn. Någon tyckte sig till och med se färger i nebulositeten. Kvällens sista objekt blev Jupiter. Den syntes så tydligt så vi brassade på med ett 12 mm okular som gav 125 gångers förstoring. Alla som tittar på Jupiter i teleskop blir alltid lika förundrade ”Är det verkligen Jupiters röda band vi ser på var sida om mitten? Men så tydligt de syns”.  Något som blev mycket tydligt när vi tittade på Jupiter var seeingen. Skärpan pulserade kraftig, allt från en suddig fläck till en mycket detaljerad planet med röda band.

Saltis är ett fantastiskt fint ställe. Jag är övertygad om att samtliga precis som jag kände magin när vi i mörkret tittade i teleskopet och det enda vi såg var ett objekt som ligger långt, långt ut i Universum. Lugnet och friden i Meridianpassagehuset måste upplevas för den är svår att beskriva med ord. Vi måste med andra ord försöka använda Saltis betydligt mer.

Strax efter 2130 tyckte vi att det fick räcka för kvällen. Med viss möda lyckades vi stänga den högra luckan som var den enda vi öppnade. Till slut blev allt stängt och vi gick mycket nöjda ut i den mörka Saltisnatten. Som avslutning njöt vi en stund av Karlavagnen och lärde oss lokalisera Polstjärnan med hjälp av den. När vi skiljdes vid bilarna var alla lite frusna men mycket nöjda med en fin kväll vid STARs teleskop i Saltis.

Text: Nippe Olsson

Faktiskt kunde en utflykt genomföras trots lite tveksamma utsikter till en början. Vi var 14 personer som åkte ut till vårt Meridianpassagehus i Saltsjöbaden. Vädret blev så småningom ganska klart så vi kunde observera några objekt. Teleskopen därute är inte datorstyrda så det kan vara besvärligt att hitta det man vill titta på. Vi var för få som kunde hantera prylarna så det blev lång väntan för de övriga deltagarna. Här finns utrymme för bättre organisation!

Måndagen den 23 september träffades 32 stycken förväntansfulla medlemmar på parkering vid Magnethuset. Vi tog plats i de bilar som farms och styrde kosan i en lång karavan till det gamla observatoriet i Saltsjöbaden (Saltis). Inte for att observera utan for att göra ett studiebesök och att se byggnaderna och framförallt de stora teleskopen. Astronomerna flyttade 2001 till Albanova och nu är det Kunskapsskolan som hyr hela anläggningen av Statens Fastighetsverk.

Kurt Berndt som är chef för Kunskapsskolans Naturvetenskapliga Centrum och kvällens guide tog emot oss nedanför den stora trappan till huvudbyggnaden. Vi tog plats i en skolsal där vi hälsades välkomna och fick information om Kunskapsskolan och Saltis. Därefter tittade vi på en film om hur det var på 1930-talet när observatoriet var nytt, invigdes 1931. Observatoriet var då ett mycket aktivt observatorium med många astronomer och studenter. En påtaglig skillnad mot i dag var att de trots en bitande kyla i natten var klädda i kostym och överrock istället för dagens varma jackor. Såg lite speciellt ut. När filmen var slut gick vi till det stora spegelteleskopet som nu är nyrenoverat. Spegeln med en diameter om 1 meter har fatt ny beläggning i Uppsala och datorn har ett nytt operativsystem som Kurt Berndt gjort. Jag gissar att detta teleskop var kvällens höjdpunkt med tanke på den enorma välvda byggnaden med sitt stora teleskop dar sekundärspegeln bars upp av en många meter lång fackverkskonstruktion. Sekundärspegel förresten, den är borttagen och ersatt med en kyld CCD astrofotokamera av modernaste snitt. Vi gick vidare till Astrografen och den stora Schmidtkameran som är gigantiskt stor och helt inkapslad. Vi fick veta att glasplåtar stacks in i ett fack i mitten av strålgången där andra teleskop normalt har en sekundärspegel. Glasplåtarna var förbehandlade med diverse kemikalier och ofta försedda med ett inkopierat rutmönster för att enkelt kunna bestämma motivets position och eventuella rörelser när det jämfördes med bilder som togs senare. Därifrån gick vi åter till huvudbyggnaden där dubbelrefraktorn finns i sin kupol högst upp ovanpå det runda biblioteket. Refraktorn består av två tuber med varsin 60 cm stor lins. Den ena tuben används till fotografering och den andra som ledtub. Alla bilder består av tre exponeringar i svartvitt med filter för de tre grundfärgerna. Vi fick gå i tre grupper eftersom det rörliga golvet inte klarar så många. De som väntade passade på att från den stora takterrassen titta ut över det vackra Saltsjöbaden och den mörka skärgården. Saltis nya och mycket speciella solur fick mycket uppmärksamhet.

Kvällen avslutades i skolsalen där vi började. Kurt tackades av med en stor applåd och som tack fick han ett diplom som Lena Birnik gjort. Några observationer blev det inte och var heller inte planerat. Men vi vände hem efter en mycket trevlig och givande kväll. De jag pratade med var mycket nöjda och tyckte att uteblivna observationer inte gjorde så mycket eftersom vi fick se så mycket intressant och även höra en hel del av var duktige guide. Kurt är förresten inte bara chef i Saltis, han är även professor i Molekylär Biofysik vid Karolinska Institutet.

Text: Nippe Olsson

Foto: Bo Zachrisson