Stockholms Amatörastronomer
Allt som händer ute i Saltsjöbaden
För en gångs skull kunde vi genomföra en utflykt till Vårt observatorium i Saltsjöbaden. Vädret såg lite tveksamt ut när Vi samlades på Observatoriekullen men när vi kom fram var det helklart. Vi öppnade östra kupolen och observerade med Newtontuben. Under c:a 3 timmars tid hann vi med att skåda supernovaresten M1 (Krabbnebulosan), de öppna stjärnhoparna M38 och M45, Andromedagalaxen M31 samt Jupiter. Ett 20-tal personer gick glada och nöjda därifrån vid 22.30-tiden.
Text: Gunnar Lövsund
För en gångs skull kunde vi genomföra en lyckad och molnfri utflykt. 19 glada STARar fördelades i olika bilar och åkte ut till Saltsjöbaden. Ganska bra förhållanden. I Newtonteleskopet, som är vårt bästa teleskop i Saltis, bjöds vi på Jupiter, M45, M31 och M57. Jupitermånen Ganymedes skapade en mycket tydlig skugga som var imponerande. I refraktorn såg vi nästan samma saker med den skillnaden att vi aldrig hittade M57 så det fick bli Albireo och dubbelhopen i Perseus istället. En medlem hade med sitt eget teleskop som till allas glädje ställdes upp på baksidan av Meridianpassagehuset. Vid 23-tiden var alla trötta, det var ju arbetsdag dagen efter, så då packade vi ihop och åkte hem. En trevlig och lyckad utflykt.
Text: Gunnar Lövsund
Årets städdag i STARs observatoriekupoler i Saltsjöbaden var en riktigt kul och trevlig dag. De här dagarna blir bara roligare och roligare. Hela 10 glada, arbetsvilliga och entusiastiska STAR-medlemmar infann sig. Det sopades och fejades för glatta livet och trots allt damm, som forslades bort, fanns inte en enda sur min under hela dagen. Ni ska veta att Saltis städas en gång varje år så dammet hinner lägga sig överallt. Några städade inomhus och några utomhus. En fick utlopp för sin talang att röja sly som växt kraftig runt Meridianpassagehuset. En annan hade med sig flera sorters dammsugare, både för städning och att stoppa i mun. Det märkliga med städdagen i Saltis är att det alltid är fint väder. Solen lös med full kraft och bidrog säkerligen till den goda stämningen.
Efter några timmar var det dags för fikapaus då termosar och annan medhavd skaffning kom fram. Vi satt på berget bakom huset och fikade i värmen. Dammsugarna var nu ett mycket uppskattat tilltugg hos samtliga närvarande. Givetvis snackades det en hel del astronomi under fikat och även en hel del 0m Saltis förträfflighet. Några tyckte att det är synd att vi inte kan utnyttja det fullt ut. Men vi ska försöka att bättra på den statistiken i år.
Efter fikat begav sig några till den östra kupolen för att se om vi kunde göra något åt den vänstra luckan som alltför ofta trilskas vid stängning. Det är ibland lite läskigt när den inte går att stänga en sen natt och snö är på väg. Vår vige kassör hängde som en apa bland vajrarna som ser till att luckorna håller den rätta formen. Efter en noggrann undersökning och nyttjande av diverse verktyg gick luckan enkelt att stänga även av den som inte är atletiskt byggd. Av bara farten fick även den västra kupolen sina luckor justerade på samma sätt.
Som framgår av bilden fanns inte en enda kvinna med denna dag. Lite synd tycker jag men det går fler tåg och då hoppas jag ni kommer. Innan vi gick hem strax efter 17:00 njöt vi att det luktade rent i hela huset och jag skänker en tacksamhetens tanke till alla som var där och gjorde ett mycket bra jobb. Tack ska ni ha!
Text och foto: Nils-Erik Olsson
Årets städdag i Saltis bjöd som vanligt på finfint väder. Våra observatorier i Saltis visar sig alltid från sin bästa sida på hösten när vi har städdag där. Nu var vi ju där för att städa och snygga till så vi tittade inte så mycket på alla tjusiga höstfärger. Istället ägnade vi en del av dagen till att justera den östra kupolens ena lucka för den behagade kärva en hel del. Vi misstänkte att den kärvade uppe på toppen så Gunnar tog sig upp på utsidan med en digitalkamera i högsta hugg för att få närbilder av trånga utrymmen som vi inte såg nerifrån. Efter en hel del tankemöda och jobb med luckan gick den bra att både öppna och stänga. Resten av dagen ägnade vi mycket tid till dammsugning och våttorkning i samtliga utrymmen i Meridianpassagehuset.
Nu var vi endast tre käcka herrar som anammat kallelsen och var där. Men vi hade kul och kunde trots att vi var sa få ända göra riktigt mycket. Hela Meridianpassagehuset står nu redo för att ta emot observatörer. Nästa år hoppas vi att fler kommer så vi kan prata och fika mer och inte bara jobba.
Text: Nils-Erik Olsson
Amatörastronomens väg är förvisso beströdd med törnen som mulet och regn, för att inte tala om ”aberrationer” av alla de slag, vi får dragas med. Men ibland är makterna med oss! Den 20:e april blev en strålande dag. Helt klar himmel och STAR-programmet bjöd på en observationskväll vid Saltis. Så iväg med tunnelbanan till Gamla Observatoriet och Magnethuset. Ett dussintal entusiaster var där, och efter att kollat att alla fick plats i bilarna, bar det av.
Inga problem med parkeringen vid Observatoriet. Strålande utsikt över Saltsjöbaden och inte ett moln i sikte. Vi började med att titta på Astrografen, som ligger i en kupol for sig. Även om instrumentet är gammalt och omodernt, så är det i alla fall imponerande. Sedan jag sist var där har man målat om väggarna, så det ser snyggt ut. Frågan är vad man kan använda instrumentet till. För astronomiska observationer är nog loppet kort, men det är ju ett fint minnesmärke över en högt utvecklad, men föråldrad teknik. Om Du är intresserad, sa läs Lars Karlssons artikel i STELLA 2/3 2007.
Men himlen kan inte vänta. Gunnar Lövsund släppte in oss i Meridian-huset. Vad fanns det för intressant att rikta teleskopen mot? Klockan drog mot halv 9 och fortfarande ganska ljust på himlen. Några av de ljusstarkaste stjärnorna började synas, Arcturus och Capella t.ex., men fortfarande för ljust för att se några svagare objekt. Av planeterna var Merkurius av intresse. Planeten stod bra till i NV och c:a 10 grader över horisonten. Efter en del letande kunde Gunnar få in den i synfältet på refraktorn. En liten grå skiva. Det är ju fantastiska bilder vi har fått i tidningarna och på nätet, inte bara av Merkurius, utan också av mycket annat i Universum. Det sägs att Kopernikus dog utan att ha sett Merkurius, gudarnas bevingade budbärare. Observationerna utomhus fortsatte. En del hade med sig fältkikare, som kom väl till pass. När himlen hade mörknat, fortsatte vi med att titta på några galaxer, stjärnhopar och Saturnus i Newtonteleskopet. Kvällen gick och kaffetermosen satt inte fel. Vid halv 11-tiden började det bli dags att vända hemåt efter en lyckad kväll. Kameran var med och det blev några bra bilder till minnenas album.
Text: Bengt Blockmar
