Saltsjöbaden

Amatörastronomens väg är förvisso beströdd med törnen som mulet och regn, för att inte tala om ”aberrationer” av alla de slag, vi får dragas med. Men ibland är makterna med oss! Den 20:e april blev en strålande dag. Helt klar himmel och STAR-programmet bjöd på en observationskväll vid Saltis. Så iväg med tunnelbanan till Gamla Observatoriet och Magnethuset. Ett dussintal entusiaster var där, och efter att kollat att alla fick plats i bilarna, bar det av.

Inga problem med parkeringen vid Observatoriet. Strålande utsikt över Saltsjöbaden och inte ett moln i sikte. Vi började med att titta på Astrografen, som ligger i en kupol for sig. Även om instrumentet är gammalt och omodernt, så är det i alla fall imponerande. Sedan jag sist var där har man målat om väggarna, så det ser snyggt ut. Frågan är vad man kan använda instrumentet till. För astronomiska observationer är nog loppet kort, men det är ju ett fint minnesmärke över en högt utvecklad, men föråldrad teknik. Om Du är intresserad, sa läs Lars Karlssons artikel i STELLA 2/3 2007.

Men himlen kan inte vänta. Gunnar Lövsund släppte in oss i Meridian-huset. Vad fanns det för intressant att rikta teleskopen mot? Klockan drog mot halv 9 och fortfarande ganska ljust på himlen. Några av de ljusstarkaste stjärnorna började synas, Arcturus och Capella t.ex., men fortfarande för ljust för att se några svagare objekt. Av planeterna var Merkurius av intresse. Planeten stod bra till i NV och c:a 10 grader över horisonten. Efter en del letande kunde Gunnar få in den i synfältet på refraktorn. En liten grå skiva. Det är ju fantastiska bilder vi har fått i tidningarna och på nätet, inte bara av Merkurius, utan också av mycket annat i Universum. Det sägs att Kopernikus dog utan att ha sett Merkurius, gudarnas bevingade budbärare. Observationerna utomhus fortsatte. En del hade med sig fältkikare, som kom väl till pass. När himlen hade mörknat, fortsatte vi med att titta på några galaxer, stjärnhopar och Saturnus i Newtonteleskopet. Kvällen gick och kaffetermosen satt inte fel. Vid halv 11-tiden började det bli dags att vända hemåt efter en lyckad kväll. Kameran var med och det blev några bra bilder till minnenas album.

Text: Bengt Blockmar

Äntligen fick vi en molnfri måndagskväll. Av någon anledning har måndagarna detta nådens år 2004 varit fyllda av moln varje gång vi haft utflykt på programmet. Men måndag den 11 oktober åkte vi till Saltis och hade en oväntat fin kväll. Minst 15 STARar hade åkt dit i bilar och fick nu uppleva bland annat M57 Ringnebulosan i det stora Newtonteleskopet som är klubbens eget i dubbel bemärkelse eftersom det inte bara ägs av STAR utan även är byggt av klubbmedlemmar. För en del nya medlemmar var det första gången de tittade i ett teleskop.

Mycket av den utrustning som Lennart Dahlmark skänkt till STAR finns nu förvarad i Saltis. Några intresserade medlemmar passade på att njuta av den omfångsrika Dahlmarkska samlingen.

Vi är ju inte så bortskämda med stjärnklara kvällar och nätter i den här delen av världen, men redan dagen efter, tisdagen den 12 oktober, gjorde vi en ny utflykt, denna gång till Ingarö. Jag hade skickat ut ett mail till alla som står på min mailinglista för utflykter och hoppades på att några skulle nappa.

Nu blev vi bara fyra som hade en härlig kväll på parkeringen vid Björnö Naturreservat. Synd om de som inte kom, eftersom Gunnar Lövsund hade med sig sitt jättelika Dobsonteleskop och Mats Mattsson en ny 80 mm refraktor. Bägge teleskopen visade sig från sina bästa sidor och gav oss härliga och skarpa bilder. Tidvis så stod vi i telefonkontakt med Göte Flodqvist som var någonstans i Södermanland där han testade sin nya utrustning med STARs CCD kamera. Även Göte hade klar och fin sikt.

Den som vill vara med på min mailinglista behöver bara skicka mig ett mail och tala om att du vill vara med så lägger jag in dig där.

Text: Nils-Erik Olsson