2019-04-27 Kulturnatt Stockholm

webmaster Håkan
Välfylld sal vid Nippes föredrag.

Liksom under tidigare år medverkade STAR i evenemanget. Vårt nyrustade och städade Magnethus stod redo 18:00 för att välkomna allmänheten till föredrag och stjärnskådning genom våra teleskop. I år tror jag att vi hade förberett oss extra noga, att döma av den livliga mail-trafiken som veckan innan försiggått mellan Oscar Zanetta (som av styrelsen utsetts till särskilt ansvarig) och Gunnar Lövsund, Nils-Erik Olsson, Katarina Art, Bengt Rutersten, Bernt Balkh, Anton Vannesjö m.fl. medlemmar. Så var det också litet extra pirrigt denna gång med premiär för kaffeförsäljning till besökarna och viss osäkerhet om de nya elinstallationerna var rätt säkrade m.m.

Föredraget med titeln ”Vårt gåtfulla Universum – är det oändligt?” var komponerat av Peter Nerman, som givetvis tänkt hålla det också. Tyvärr drabbades han av ryggskott på lördagen och blev ohjälpligt sängliggande. Med mycket kort varsel ryckte veteranen Nippe Olsson in. Han hade egentligen haft andra planer för kvällen men genomförde nu dubbla föreställningar med hjälp av Peters bildmaterial på laptop. Som vanligt blev det många frågor från intresserade åhörare i den fyllda salongen.

Besökarna börjar samlas för observation.

Efter kl. 21 och mörkrets inbrott öppnades kupolen för alla intresserade, som av Oscar slussades in i mindre grupper. Tyvärr var det för molnigt för riktig stjärnskådning, men Bernt och Gunnar demonstrerade vårt stora teleskop på fjärran objekt i stadsprofilen (Engelbrektskyrkans tornur) och besökarna sade sig vara nöjda därmed. På gården hade dessutom Bengt riggat upp sin Celestron C11 och han kunde faktiskt hitta en och annan stjärna som studieobjekt genom luckor i molnen.

Kaffeförsäljningen (med bullar) utomhus, som sköttes av Anton och medhjälpare, tycks ha varit en succé (uppemot 40 törstiga kunder) och gav en extra dimension till rum-tiden åt STARs Kulturnatt. Totalt räknade vi in 303 besökare varav den sista lämnade oss vid 1-tiden.

Text: Bertil Forslund
Foto: Gunnar Lövsund

Anton Vannesjö serverar kaffe. Leif Lundgren övervakar.
Oscar Zanetta sköter insläppet.
Bengt Rutersten med besökare.

 

 

2019-04-15 Fusionsenergi – Kan vi skapa en stjärna på Jorden?

webmaster Håkan
Pablo Vallejos

Det ville STAR-medlemmen Pablo Vallejos (tillika doktorand på KTH, Fusionsplasmafysik) få oss att fundera på med sitt föredrag på måndagskvällen. Merparten av den energi som är tillgänglig här på Jorden härrör från Solen, men många av de sätt vi försöker utnyttja den på, som i vind- och vågkraftverk, är relativt ineffektiva och kostsamma samt behäftade med dåliga lagringsmöjligheter. Förbränning av fossila bränslen ger utsläpp som i längden skadar klimatet irreversibelt och fission – d.v.s. sönderdelning – av radioaktiva ämnen som Uran i dagens kärnkraftverk är förenad med stora risker i drift samt vid hantering och förvaring av restprodukterna.

Den energi som upprätthåller temperatur och reaktivitet i Solen skapas i stjärnans inre, vid c:a 15 miljoner grader, framför allt genom fusion (sammanslagning) av vätekärnor (protoner, 1H) till heliumkärnor (4He) i ett s.k. plasma. Denna proton-proton-process, som förmodas ske i några steg, innebär totalt också en förlust av massa (m). Mycket av överskottsenergin som motsvarar massförlusten enligt sambandet
E = m.c2 (c = ljushastigheten) transporteras via energirika partiklar, som reagerar på vägen, till solytan (fotosfären, knappt 6000 grader) varifrån de ljusets fotoner skickas ut som slutligen når Jorden och värmer oss.

Det vore ju mumma om vi här på Jorden i mindre skala kunde härma Solen och frigöra energi med en kontrollerad fusionsprocess som använder relativt billigt bränsle och som inte lämnar farliga restprodukter. Pablo nämnde några pågående och planerade testprojekt världen runt, som JET i England, ITER i Frankrike, ASDEX i Tyskland och NSTX i USA. Det går förstås inte att enkelt reproducera betingelserna i Solens centrum, där den enorma gravitationen håller alla partiklar på plats och tillgängliga för fusion i flera miljarder år framöver. Till detta ändamål utnyttjas i de ovannämnda anläggningarna en s.k. tokamak, d.v.s. en ringformad spole runt vilken elektrisk ström matas och inducerar ett magnetfält som förmår hålla bränslet på plats tillräckligt länge för effektiv fusion i plasmat. För att få tillräcklig verkningsgrad tror man att temperaturen i sådana artificiella ministjärnor måste trissas upp över 100 miljoner grader, åtminstone temporärt. Det innebär förstås en väldig teknisk utmaning, och för att målet skall nås måste de senaste erfarenheterna på områdena material-, vakuum- och supraledarteknologi utnyttjas – och troligen flera ännu inte gjorda innovationer. Optimister bland de ledande fusionsenergiförespråkarna tror ändå att en pilotanläggning av typen ITER skulle kunna vara operativ år 2030 och leverera ett energiöverskott. Som bränsle tänker man sig använda en blandning av väteisotoperna deuterium (2H) och tritium (3H), som sprutas in i tokamaken för att fusioneras till 4He och neutroner. Överskottsvärmet absorberas av ett lämpligt medium – kanske en metallsmälta – och transformeras därifrån till andra energiformer. Deuterium förekommer i låg halt i vanligt havsvatten, ur vilket det kan utvinnas. Tritium däremot måste framställas separat, t.ex. genom neutronbombardemang av litium enligt:                  

6Li + n  →  4He + 3H.

För en närmare förklaring av atomsymboler och beteckningar som ovanstående, se t.ex. STELLA, nr. 3 – 2018 sid. 12 – 14.

Text: Bertil Forslund
Foto: Gunnar Lövsund

2019-04-08 Astroloppis

webmaster Håkan

Som det berättades om i förra numret av Stella så skulle Magnethuset renoveras och därför var vi tvungna att inventera och packa ner våra prylar för magasinering ett tag. En hel del kunde dock gå till den loppis vi hade i Magnethuset denna kväll. Borden blev ganska välfyllda med böcker, tidningar, optik, kameror och teleskop. Förhållandevis många besökare var intresserade men ändå blev det mycket att köra bort efteråt. Vårt gamla LX200-teleskop gav dock en hyfsad slant till STARs kassa. Den nöjde köparen tog det under armen och skulle åka T-bana hem. Hoppas det gick bra.

Text och foto: Gunnar Lövsund


STELLA och Polaris nu som pdf

webmaster Håkan

Nu har vi grävt djupt i vårt referensbibliotek och kompletterat med vad vår kassör Gunnar har haft i sina gömmor. Resultatet är att vi har skannat in samtliga (tror vi) STELLA som producerats från starten av STAR 1988 till dags dato. Dessutom har vi skannat in alla exemplar av tidningen Polaris som givits ut av Stockholms Amatörastronomiska Klubb under åren 1979-1988.

Allt material i högupplöst format (300 dpi) och OCD-konverterat (man kan markera och kopiera text från dokumenten).

Tidningarna finns under menyn STELLA. Läs och begrunda hur amatörastronomin i Stockholm har förändrats under åren. Mycket nöje!

men…även solen har sina fläckar (amatörastronomer vet…)
vi saknar några äldre tidningar och behöver hjälp att finna vad som saknas. Ni som har dem hemma kan väl låna ut dem till oss för inskanning så vi får hela samlingen komplett:

SAKNADE TIDNINGAR

  1. STELLA 2008 nummer 3     –     (vi tror den aldrig kom ut men vi är inte helt säkra)
  2. Polaris nummer 1 – 24 (med undantag för nummer 5 som vi har)

om ni har några av dessa tidningar så kontakta mig (webmaster@starastro.org) eller Gunnar (stella@starastro.org)