STAR – Stockholms amatörastronomer

Det gav fotograf Peter Rosén prov på med en mångfald foton och animationer tagna genom olika teleskop från takterrassen hemma på Kungs-holmen. Det blev en presentation med besked: under 2½ timme fick publiken se bilder på himmelsobjekt av de mest skilda slag, och av en kvalitet som man inte trodde var möjlig att åstad-komma mitt i en ljusförorenad storstad. Således passerade en revy med fantastiska himmelsbilder på ljuspelare, solfjäders- och pärlemormoln, sol-halos med bisolar och bisolars bisolar, norrsken m.m., m.m. ”Gröna blixten” fångades strax efter solnedgången, och var det inte också den ”Blå blixten” som skymtade på ett annat foto? I en animation med en serie bilder på nattlysande moln, tagna med 10 sekunders mellanrum, tycktes himlen vara ett hav med rullande vågor.

Solsystemets medlemmar hade naturligtvis fått tillbörlig uppmärksamhet: Månen med kratrar och bergsformationer i full upplösning, Solens yta med sin största fläck på 40 år likaså. Med örnkoll på tidtabellen för rymdstationen ISS lyckades Peter fånga dess 1,2 sekunder långa passage över månytan i en serie foton. Detaljer framträdde på bilder av Mars och till och med på Venus. Jupiters månar såväl som Phobos och Deimos kring Mars var dokumenterade. Holmes komet sågs växa på några bilder, men mer spektakulärt var att i en animation följa hur komet Schwassmann-Wachmann 3 delades i tre bitar en tidig morgon 2006, något som Hubble-teleskopet kunde bekräfta.

Man förstår att bakom Peters lyckade fotoresultat ligger enormt mycket tålmodigt arbete i kombination med ständig uppmärksamhet på detaljer som kan vara viktiga. Också avgörande är naturligtvis bildbehandlingen efter fotograferandet (och här måste hans tidigare yrkeserfarenhet varit till nytta). Hur skulle han annars från en serie stackade 30 cm Dobson-foton på ISS – c:a 700 bilder med en liten suddig fläck – kunnat transformera dessa till en animation som tydligt visade den flygande farkosten med solpaneler och andra detaljer? Och faktiskt lyckades han få med ljusspåret på natthimlen efter verktygsväskan som en astronaut tappade från ISS vid ett annat tillfälle. Prickad var den linjen bredvid rymdstationens obrutna, eftersom väskan roterade!

Till specialprojekt som han ägnat sig åt på senare tid hör bearbetning av uppemot 1000 bilder på Jupiter, egna och sådana som insamlats i samarbete med amatörastronomer världen runt. Resultatet efter månader av redigeringsarbete blev en film på den snurrande planeten där molnbanden och ”Röda fläcken” med ”Junior” tydligt och suggestivt framträder. Man tycker sig på filmen se hur underliggande material pumpas fram bakom Röda fläcken, en observation som dock NASA tydligen ännu inte vill acceptera utan bekräftelse från egna rymdteleskop. En antydan till månghörning runt Jupiters nordpol framträder också, motsvarande den hexagon som rymdsonderna Voyager och Cassini upptäckte på Saturnus.

Text: Bertil Forslund

Inte många prylar fanns till salu denna gång. Lars Wern förevisade sin egenkonstruerade bordsprydnad som han kallade Tellus/Rymdskeppet Jorden.

Text: Gunnar Lövsund

Två utlandsresor som företagits i år av STAR-medlemmar främst i astronomiskt syfte avrapporterades.
Michael Nekludov som besökt Kanarieön La Palma en vecka lovprisade dess goda förutsättningar för stjärnskådning i olika former. Jämn temperatur och torr luft med måttlig turbulens i de högre lagren säkerställer en vanligtvis bra seeing – något som man får tacka Solen och passadvindarna för på denna den västligaste av Kanarieöarna. Att så många proffsanläggningar etablerats här, däribland ESO:s 4,2 meters William Her-schel-teleskop på Roque de los Muchachos, är naturligtvis ingen slump. Michael hade visserligen själv oturen att besöka La Palma en vecka i mars då det råkade vara dåligt väder nästan varje dag, men ville ändå starkt rekommendera åhörarna att resa hit. Det finns gott om högt belägna platser som är tillgängliga med bil – flera på höjder ovan molnen – och väl utmärkta både på kartor och längs vägarna. Ön marknadsför sig också särskilt mot astroturister, med flera ”astrocamps” och hyrställen för utrustning, och dessutom lagstiftning mot onödigt ljusslösande vägbelysning. Ett gott råd till en hugad astroturist var dock att boka så mycket som möjligt i förväg hemifrån, i stället för att börja undersöka instrumenthyrning och inkvartering först efter ankomsten till ön. Att köra bil nattetid på de mörka och ofta isiga bergvägarna varnades också särskilt för.

Tre STARar som bevakat årets totala solförmörkelse i USA den 21 augusti: Gunnar Lövsund, Göte Flodqvist och Klas Reimers redogjorde för sina intryck därifrån. Gunnar och Göte kamperade ihop och hade valt den lilla orten Smith’s Ferry i Idaho som observationsplats efter sonderingar på nätet. Klas höll till i Rexburg, något tiotal mil därifrån, utrustad med en 85 mm ”fågeltub”. På bägge platserna var vädret strålande och några moln störde aldrig förmörkelseskådespelet. Gunnar skötte sin kamera, på stativ och med löstagbart solfilter, med 100 % uppmärksamhet före, under och efter totaliteten. Han kunde följaktligen visa en lång och snygg bildserie på Solen under förmörkelsens olika faser. Sedan filtret avlägsnats när totaliteten börjat framträdde solprotuberanserna bakom den skuggande Månen tillsammans med himlens starkare stjärnor. Göte ägnade sig samtidigt åt helhimmelsfotografering med ett ”fisheye”-objektiv. På hans foton syntes hur omgivande vegetation, berg och vatten ändrar färg under förmörkelsens gång. Parallellt gjorde han kontinuerlig temperatur- och ljusmätning. Det tog mindre än en halv minut för ljuset att försvinna. Totaliteten varade två minuter. Temperaturen, som legat på c:a 20º C vid middagstid strax före förmörkelsen, dök då till som lägst 11º C. Intressant är att själva minimat inträffade nära sex minuter efter totalitetens början.

Text: Bertil Forslund