Vad finns där ute? Varför har Saturnus ringar? Om du vill ha svar på detta och tycker att astronomi och rymdfart är roligt ska du bli medlem i STAR. STAR är en astronomiförening i Stockholm som är öppen för alla.…
Måndagen den 18 november 19.00tittar vi på Jupiter och månen samt Saturnus. Vi observerar i Magnethusets teleskop.
Måndagen den 25 november 19.00har vi Intressegruppen för bildbehandling. Vi träffas i Magnethuset och utbyter erfarenheter och lär oss av varandra. Övriga medlemmar också välkomna.…
Katarina Art hade kommit till STAR direkt från Windhoek, Namibia, för att visa några bilder därifrån. Bl.a. en serie som visade hur Merkurius och Venus närmade sig varandra dag för dag. Bengt Rutersten besökte Ölandsträffen Sagittarius i somras tillsammans med Curt Olsson och Håkan Lundberg och hade tagit fina bilder därifrån liksom från sin balkong i Farsta. Den mindre kända fina galaxtripletten i Draco hade han lyckats fånga. Mats Ekberg låter sin videokamera vara aktiv för jämnan och hade nu klippt ihop sekvenser från olika meteorsvärmar 2016 och 2017. Tore Månsson rapporterade från sin upplevelse av solförmörkelsen 2017-08-21 i South Carolina, USA. Undertecknad hade plåtat M33, Slöjnebulosan m.fl. under hösten. Göte Flodqvist hade gjort en PowerPoint-presentation om konvertering av Minoltaobjektiv och de resultat han fick med H-alfa filter. Imponerande vidvinkelbilder! Han avslöjade också vad som var fel på bilderna på sidan 10 i förra numret av Stella: det var att översta bildens sekundärspegel inte konvergerade ljusstrålarna och att de undre teleskopens fokusplan var låg på fel ställe. Håkan Lundberg hade experimenterat med en ny CCD-kamera och fångat M27 och M57 med gott resultat.
Denna måndagskväll hade STAR utflykt till Saltis på programmet. Det normala är att vädret sätter käppar i hjulet så vi inte kan åka. Men denna måndag hade vi vädrets makter på vår sida och det var stjärnklart. SMHI lovade bra väder till sena natten så det blev inget problem med observationstid. Klockan 19 hade 12 stycken samlats i Magnethuset och tillräckligt med bilar fanns tillgängliga. Bilarna fylldes och vi åkte i väg. Vid Slussen tvingades jag vända för min ryggsäck med okular låg kvar i Magnethuset. Därför kom jag sist till Saltis. Ytterligare 2 medlemmar hade anslutit så nu var vi 14.
Saltis tog som vanligt emot oss med sin vackra natur och lite mystiska mörker. Månen lyste vackert i söder och mörkret i öster såg bra ut. Belysningen i östra kupolen var nerplockad beroende på att Fastighetsverket reparerar våra kupoler invändigt. Luckorna fungerade för en gångs skull riktigt bra vid både öppning och stängning. Västra kupolen går däremot inte att använda. Teleskopet har vi plockat bort och luckorna går varken att öppna eller stänga.
Planen för kvällen var att börja med M57 (Ringnebulosan), fortsätta med en rejäl titt på månen och avsluta med Andromeda (M31) och Plejaderna (M45). M57 kunde vi inte hitta trots mycket letande i rätt område. Därför tittade vi på stjärnorna runt omkring för att se hur mycket mer som syns i ett teleskop. Därefter gick vi till månen som var lättare att hitta. Nu kom förklaringen till att vi inte hittade M57. Månen hade en rejäl halo av dis och fukt runt sig och det var det som täckte vår Ringnebulosa. Roger Wallberg hade med månfilter så vi kunde se en finfin måne med massor av detaljer trots att den var mycket ljusstark. Nästa objekt blev Andromedagalaxen som gick lätt att finna. Den var lite mystisk med sitt ljusa centrum och ytterkanter som normalt inte syns. Vi letade efter mörka stråk och faktiskt var det minst två stycken som tydligt kunde urskilja några. Avslutningen blev den alltid lika fina M45 med sina vackra ljusblå stjärnor som inte är så gamla. Klockan var nu strax efter 22 så vi stängde och skiljdes åt. Fler kommentarer kom att de varit en fin och givande kväll med intressanta och fina objekt. När jag åkte hem hade jag som vanligt den där mysiga pirrande känslan i kroppen som alltid kommer när det varit en givande kväll i Saltis. För, hur man än vänder på det så är våra instrument i mörka Saltis bättre och mer exotiska än i Magnethuset inne i stan. Hoppas att den 20 november får lika bra väder för då gör vi en ny utflykt till Saltis.
Drygt 20 astronomiintresserade besökare kom till STAR denna kväll. Man får nog säga att det var ett gott resultat med tanke på att vi inte gör någon reklam annat än på vår hemsida. Nippe gjorde en stor insats med att först visa teleskopet och sedan berätta om stjärnhimlen och astronomi i allmänhet. Tyvärr var det förstås mulet så någon stjärntitt blev det inte, men jag tror de flesta ändå fick en trevlig kväll.
Det gav fotograf Peter Rosén prov på med en mångfald foton och animationer tagna genom olika teleskop från takterrassen hemma på Kungs-holmen. Det blev en presentation med besked: under 2½ timme fick publiken se bilder på himmelsobjekt av de mest skilda slag, och av en kvalitet som man inte trodde var möjlig att åstad-komma mitt i en ljusförorenad storstad. Således passerade en revy med fantastiska himmelsbilder på ljuspelare, solfjäders- och pärlemormoln, sol-halos med bisolar och bisolars bisolar, norrsken m.m., m.m. ”Gröna blixten” fångades strax efter solnedgången, och var det inte också den ”Blå blixten” som skymtade på ett annat foto? I en animation med en serie bilder på nattlysande moln, tagna med 10 sekunders mellanrum, tycktes himlen vara ett hav med rullande vågor.
Solsystemets medlemmar hade naturligtvis fått tillbörlig uppmärksamhet: Månen med kratrar och bergsformationer i full upplösning, Solens yta med sin största fläck på 40 år likaså. Med örnkoll på tidtabellen för rymdstationen ISS lyckades Peter fånga dess 1,2 sekunder långa passage över månytan i en serie foton. Detaljer framträdde på bilder av Mars och till och med på Venus. Jupiters månar såväl som Phobos och Deimos kring Mars var dokumenterade. Holmes komet sågs växa på några bilder, men mer spektakulärt var att i en animation följa hur komet Schwassmann-Wachmann 3 delades i tre bitar en tidig morgon 2006, något som Hubble-teleskopet kunde bekräfta.
Man förstår att bakom Peters lyckade fotoresultat ligger enormt mycket tålmodigt arbete i kombination med ständig uppmärksamhet på detaljer som kan vara viktiga. Också avgörande är naturligtvis bildbehandlingen efter fotograferandet (och här måste hans tidigare yrkeserfarenhet varit till nytta). Hur skulle han annars från en serie stackade 30 cm Dobson-foton på ISS – c:a 700 bilder med en liten suddig fläck – kunnat transformera dessa till en animation som tydligt visade den flygande farkosten med solpaneler och andra detaljer? Och faktiskt lyckades han få med ljusspåret på natthimlen efter verktygsväskan som en astronaut tappade från ISS vid ett annat tillfälle. Prickad var den linjen bredvid rymdstationens obrutna, eftersom väskan roterade!
Till specialprojekt som han ägnat sig åt på senare tid hör bearbetning av uppemot 1000 bilder på Jupiter, egna och sådana som insamlats i samarbete med amatörastronomer världen runt. Resultatet efter månader av redigeringsarbete blev en film på den snurrande planeten där molnbanden och ”Röda fläcken” med ”Junior” tydligt och suggestivt framträder. Man tycker sig på filmen se hur underliggande material pumpas fram bakom Röda fläcken, en observation som dock NASA tydligen ännu inte vill acceptera utan bekräftelse från egna rymdteleskop. En antydan till månghörning runt Jupiters nordpol framträder också, motsvarande den hexagon som rymdsonderna Voyager och Cassini upptäckte på Saturnus.
Text: Bertil Forslund
Diplomerade fotografen Peter Rosén. Foto: Gunnar Lövsund
Utanför det ordinarie programmet genomfördes en lördagsutflykt till Ingarö och P-platsen nära Björkviks brygga. Några dagar senare gjordes ytterligare en utflykt till samma ställe.
