STAR – Stockholms amatörastronomer

Mattias Blennows (KTH, teoretisk fysik) föredrag höll publikens uppmärksam och koncentrerad hela kvällen. Ämnet ligger i vetenskapens framkant och utgår från materiens allra minsta byggstenar: kvarkarna, leptonerna och bosonerna.

Den mörka materien bär tydligen upp 27 % av Universums massa, medan atomerna bara svarar för 5 % (de resterande 68 % brukar tills vidare kallas ”mörk energi”). MM ger sig till känna t.ex. därigenom att galaxer i många fall roterar snabbare än vad de borde med hänsyn till den totala stjärnmassan och kan vara ett överskott som skapats när densiteten i det tidiga Universum strax efter tidpunkt 0 sjunkit så mycket att MM:s reaktioner med andra partiklar inte längre blev möjliga. Föreläsaren skisserade några metoder, direkta och indirekta, för att kunna påvisa mörk materia, bl.a. med användning av partikelacceleratorer eller t.o.m. med hela jordklotet som probe.

Universum är tydligen helt genomströmmat av neutriner (finns tre typer). Vår sol levererar, bara den, 65 miljarder neutriner per cm² och sekund till Jorden. Fiffiga experiment med sofistikerade mätmetoder har visat på en neutrino-massa omkring 1 eV/c², att jämföras med t.ex. elektronens 511 keV/c². Det mesta av neutrinoflödet går rätt genom

både oss och Jorden men det kan ändå fås att växelverka till någon del med materia. Det visar imponerande storskaliga experiment, bl.a. i tankar med superrent vatten i underjordiska rum (Super-Kamiokande i Japan), där man får räkna in neutrinerna en och en under flera års väntan.

Text: Bertil Forslund

 

Bengt Ruterstens välstrukturerade föredrag drog som väntat fullt Magnethus. Ämnet är självklart hett för amatörastronomer i dag och många frågor ställdes från publiken, som besvarades av Bengt och andra närvarande experter. Inledningen blev en genomgång av fundamenta i ämnet, som vad är en Bayermatris och hur definieras dynamik, djup och färgrymd m.m. De vanligast förekommande bild- och video-formaten; RAW, JPEG, BMP, FITS, TIFF, AVI och PNG presenterades, att användas i DSLR-, CCD- eller web-kameror. Därefter gav föreläsaren stort utrymme åt beskrivning av ”stackning” och kalibrering, två procedurer som är särskilt användbara för astrofotografer. De möjliggör förbättring av signal/brus-förhållandet genom att ”bias” och ”dark” bilder subtraheras från varje foto, som sedan divideras med ”flat” bilder. Det sistnämnda för att kunna kompensera för vinjettering och eliminera fula fläckar, orsakade av dammkorn på optik och chip. Några program beskrevs också; både sådana som finns inbyggda i vissa DSLR-kameror med syfte att förbättra kontrast, ljusstyrka och mättnad, och andra som senare används i datorn vid bildbehandling för att ta bort ”störningar” eller framhäva önskade detaljer. Avslutningsvis demonstrerade Bengt två program, gratis nedladdningsbara från nätet: Deep Sky Stacker, avsett för stackning i första hand, och GIMP, för den efterföljande bildbehandlingen.

Text: Bertil Forslund