Göte Flodqvist berättade om hur man går till väga for att fotografera himmelsobjekt, vilken utrustning man kan ha och vilka metoder som används för att dels ta foton, dels efterbehandla dem. Till detta hade han gjort en instruktiv PowerPoint-presentation.
2013-10-07 STAR-party
Fyra teleskop/astrofotoutrustningar fanns på plats uppe på Observatoriekullen under kvällen. Diskussioner och observationer var påfallande flitiga kring dem, ute på gården. Dessvärre skedde en olycklig närkontakt mellan en utrustning och en bil i mörkret. Men, problemet löstes upp i godo av de inblandade.
Text: Göte Flodqvist
2013-09-30 Sannolikhet for liv i universum
Tore Månsson, STAR, redogjorde för Drakes ekvation. Tore påpekade först att de följande resonemangen inskränkte sig till att gälla var egen galax Vintergatan. Liv i den mening som vi känner till bygger på speciella egenskaper hos ett enda av periodiska systemets 92 ämnen, nämligen kol. Vår kropp består till större delen av relativt få grundämnen, men kräver dessutom vissa andra ämnen i små mängder. Dessa grundämnen bildades ej vid Big Bang utan först vid supernovaexplosioner långt senare. Men Vintergatan innehåller tillräckligt med generationer av stjärnor som inte tillhör den allra första, för att goda förutsättningar bör finnas för liv på flera håll i var galax. De utgör eller finns i en s.a.s. beboelig zon inom Vintergatan. Man bör inte befinna sig för nära pågående stjärnbildning och inte heller alltför nära galaxens centrum, där troligen ett svart hål gör miljön mindre hälsosam.
Astrofysikern, amerikanen Frank Drake (född 1930) uppställde år 1961 en formel (The Drake Equation) med vars hjälp han försökte uppskatta antalet möjliga civilisationer i Vintergatan, avsett att stimulera till ett sökande efter sådana. (Projekt SETI = Search for Extra-Terrestrial Intelligence).
Drakes‘ ekvation lyder:
- N=R*fp*ne*fl*fi*fc*L
där:
- N = Antal civilisationer i var galax med vilka (radio-) kommunikation kan vara möjlig,
- R = Den genomsnittliga hastigheten hos stjärnbildningen i Vintergatan i antal stjärnor / år,
- fp = Bråkdelen av dessa stjärnor som har planeter,
- ne =Det genomsnittliga antalet planeter per stjärna med planeter, som har potentialen att kunna hysa liv,
- fl = Bråkdelen planeter med livsbetingelser, som verkligen utvecklar liv någon gång,
- fi = Bråkdelen planeter med liv som leder till intelligent liv (civilisationer),
- fc = Bråkdelen civilisationer som utvecklar en teknologi som avsätter spår som gör att deras existens i rymden kan upptäckas (= har förmågan att kommunicera),
- L = Den tidsrymd under vilken sådana civilisationer ger ifrån sig hörbara signaler till rymden.
Tore gjorde ett försök till optimistisk uppskattning av de olika faktorerna med hänsyn till de senaste rönen om t. ex. exoplaneter.
Många av faktorerna är svåra eller nästan omöjliga att veta, men de flesta uppskattningar och även denna slutade på att vi mycket väl kan vara ensamma i hela vår galax. Detta är ju i så fall också i god överensstämmelse med den s.k. Fermis paradox: ”Funnes det ett antal civilisationer på hög teknologisk nivå så borde det krylla med signaler från rymden”. Istället är det helt tyst, möjligen med undantag av den s.k. ”Wow-signalen” (15/8 1977, Delaware, Ohio), återgiven här:
Den har tyvärr aldrig återupprepats.
Text: Karsten Jöred
2013-09-28 Astronomins dag och natt
För andra året i rad arrangerades ”Astronomins dag och natt”. Observatorie-museet hade rundvandringar och visningar. I Magnethuset höll Nils-Erik Olsson två föredrag om astronomi och vår stjärnhimmel. Det var fullsatt till sista plats i Magnethuset vid båda föredragen. Tack vare Nils-Erik Olssons lättsamma sätt att berätta blev kvällens besökare mycket engagerade och ställde många frågor. När föredragen var slut stannade många intresserade besökare kvar runt Nils-Erik Olsson och diskuterade, lyssnade och frågade resten av kvällen. Runt hundrafemtio personer besökte oss. Det är alltid kul när det kommer medlemmar på besök, i synnerhet om Karsten Jöred är en av dem, honom kan man nämligen fråga om allt och få svar.
Uppe i kupolen tog Göte Flodqvist och Mats Mattsson hand om kön som väntade. De berättade om och visade vårt nya teleskop. Tyvärr var det inte kalibrerat. I början av kvällen spelade det mindre roll för himlen var molnig. men senare kom en hel del besökare tillbaka för man kunde skymta en och annan stjärna på himlen. Men det går ju bara inte att kalibrera och läsa manual med kupolen full med besökare. Som tröst fick i alla fall några se på stjärnan Vega genom vårt nya Celestron CPC1100GPS. Ett annat intressant besök var ett par engagerade personer som samlade in namn för att på något sätt kunna påverka KVA så att Observatoriemuseet kan fortsatta sin verksamhet. De delade ut lappar med texten Rädda Observatoriemuseet och kommer inom kort att publicera en artikel under webbadressen
http://thearticlebay.com/en-gb/article/54-radda-observatoriemuseet!
Text och foto: Hans Agblom
2013-09-23 Utflykt till Saltsjöbaden
Måndagen den 23 september träffades 32 stycken förväntansfulla medlemmar på parkering vid Magnethuset. Vi tog plats i de bilar som farms och styrde kosan i en lång karavan till det gamla observatoriet i Saltsjöbaden (Saltis). Inte for att observera utan for att göra ett studiebesök och att se byggnaderna och framförallt de stora teleskopen. Astronomerna flyttade 2001 till Albanova och nu är det Kunskapsskolan som hyr hela anläggningen av Statens Fastighetsverk.
Kurt Berndt som är chef för Kunskapsskolans Naturvetenskapliga Centrum och kvällens guide tog emot oss nedanför den stora trappan till huvudbyggnaden. Vi tog plats i en skolsal där vi hälsades välkomna och fick information om Kunskapsskolan och Saltis. Därefter tittade vi på en film om hur det var på 1930-talet när observatoriet var nytt, invigdes 1931. Observatoriet var då ett mycket aktivt observatorium med många astronomer och studenter. En påtaglig skillnad mot i dag var att de trots en bitande kyla i natten var klädda i kostym och överrock istället för dagens varma jackor. Såg lite speciellt ut. När filmen var slut gick vi till det stora spegelteleskopet som nu är nyrenoverat. Spegeln med en diameter om 1 meter har fatt ny beläggning i Uppsala och datorn har ett nytt operativsystem som Kurt Berndt gjort. Jag gissar att detta teleskop var kvällens höjdpunkt med tanke på den enorma välvda byggnaden med sitt stora teleskop dar sekundärspegeln bars upp av en många meter lång fackverkskonstruktion. Sekundärspegel förresten, den är borttagen och ersatt med en kyld CCD astrofotokamera av modernaste snitt. Vi gick vidare till Astrografen och den stora Schmidtkameran som är gigantiskt stor och helt inkapslad. Vi fick veta att glasplåtar stacks in i ett fack i mitten av strålgången där andra teleskop normalt har en sekundärspegel. Glasplåtarna var förbehandlade med diverse kemikalier och ofta försedda med ett inkopierat rutmönster för att enkelt kunna bestämma motivets position och eventuella rörelser när det jämfördes med bilder som togs senare. Därifrån gick vi åter till huvudbyggnaden där dubbelrefraktorn finns i sin kupol högst upp ovanpå det runda biblioteket. Refraktorn består av två tuber med varsin 60 cm stor lins. Den ena tuben används till fotografering och den andra som ledtub. Alla bilder består av tre exponeringar i svartvitt med filter för de tre grundfärgerna. Vi fick gå i tre grupper eftersom det rörliga golvet inte klarar så många. De som väntade passade på att från den stora takterrassen titta ut över det vackra Saltsjöbaden och den mörka skärgården. Saltis nya och mycket speciella solur fick mycket uppmärksamhet.
Kvällen avslutades i skolsalen där vi började. Kurt tackades av med en stor applåd och som tack fick han ett diplom som Lena Birnik gjort. Några observationer blev det inte och var heller inte planerat. Men vi vände hem efter en mycket trevlig och givande kväll. De jag pratade med var mycket nöjda och tyckte att uteblivna observationer inte gjorde så mycket eftersom vi fick se så mycket intressant och även höra en hel del av var duktige guide. Kurt är förresten inte bara chef i Saltis, han är även professor i Molekylär Biofysik vid Karolinska Institutet.
Text: Nippe Olsson
Foto: Bo Zachrisson
