Vad finns där ute? Varför har Saturnus ringar? Om du vill ha svar på detta och tycker att astronomi och rymdfart är roligt ska du bli medlem i STAR. STAR är en astronomiförening i Stockholm som är öppen för alla.…
Ariel Goobar, professor i experimentell astropartikelfysik, höll ett spännande föredrag om ett ämne som givit årets Nobelpris i fysik. Han har själv deltagit i forskningen om universums expansion. Redan 1929 kunde Edwin Hubble konstatera att det fanns en expansion. Numera är forskarna överens om att universum dessutom expanderar i ökande takt. Men vilken kraft åstadkommer denna acceleration? Hittills finns inget svar på den frågan. Man räknar med 70 % repulsiv kraft och 30 % attraktiv kraft (gravitation).
Göte Flodqvist, STAR, föreläste om grunderna inom optik för astronomi. En givande kväll med betoning på praktisk astronomiteknik. Bilderna från föredraget finns upplagda på STARs hemsida.
Karsten Jöred, STAR, berättade för oss om hur en massa (enligt relativitetsteorin) ökar när den närmar sig ljusets hastighet. Mycket intressant föredrag som vanligt av Karsten.
Denna lördag höll Observatoriemuseet öppet för allmänheten med diverse föredrag och STAR medverkade med visning av vår kupol mellan kl. 13.00 och 17.00. Vädret var rätt bra så vi kunde ställa ut vår lilla Zeissrefraktor på gården och projicera solen. Nära 200 människor besökte oss.
Text: Gunnar Lövsund
STARs ordförande Nippe projicerar solen för intresserade åskådare. Foto: Göte Flodqvist
Solen genom molnslöjor. Den svarta fläcken överst är Venus. några stora solfläckar syns också. Foto: Mats Mattsson
En stor händelse tyckte de många Stockholmare som hade samlats på Observatoriekullen tidigt på morgonen for att ta den sista chansen i livet att få se planeten Venus passera framför solen. Fenomenet är ju synnerligen sällsynt. Passagen hade redan kommit halvvägs när solen steg upp kl 0336. Några morgonsömniga STARar hade släpat sig upp på, kullen for att öppna vår kupol och förbereda teleskopet med solfilter
för observation. Vädret var molnigt men med lite sprickor där solen kunde skymtas. Det verkade som att det kunde klarna upp. Vi började släppa in folk för en titt i teleskopet, men det blev långa stopp då och då när solen inte kunde ses. Nere på gården hade vi ställt upp den lilla Zeissrefraktorn med solprojektionsskärm. Vid halvfemtiden blev det helklart i öster, men bara efter någon minut försvann solen totalt bland molnen och syntes inte mer. Hoppet att få se passagen levde dock kvar bland den köande allmänheten så de stod tålmodigt kvar på gården och i trappan till kupolen. Vår ordförande Nippe Olsson tog chansen att sprida kunskap om astronomi till folket och talade fritt ur hjärtat till de församlade på gården. Jag tror att det bidrog till att stämningen var god i kön trots att nog många innerst inne var besvikna på att inte ha fått se Venus. Själv stod jag i kupolen och skötte teleskopet ett bra tag så jag kunde se den lilla svarta fläcken, som var Venus, passera framför solskivan. På något vis var det en mäktig syn där man kände sig delaktig i det stora världsalltet.
Zeissteleskopet med solprojektion
Även Observatoriemuseet hade öppet, men deras teleskop kunde inte användas p.g.a. renovering av kupolen. I stället visades en livesändning på Internet från Hawaii.
Kl 0654 hade Venus lämnat solskivan (som inte kunde ses) och då hade även de flesta lämnat Observatoriekullen.
Förra gången vi kunde se en Venuspassage i Stockholm var så sent som 2004-06-08 men dessförinnan var det 1769-06-03. Nästa passage som ar synlig från Stockholm inträffar 2247-06-11. Ingen nu levande människa kommer någonsin att se en Venuspassage någonstans på jorden.
Text: Gunnar Lövsund
Tålmodigt köande till Magnethuset. Foto: Peter StrömmerSTAR hade mer än 300 besökande. Foto: ”Nippe” Olsson
