STAR – Stockholms amatörastronomer

Ett annat föredrag som många såg fram emot var det den 24 januari i år. DN: s vetenskapsredaktör journalisten Karin Bojs kom och berättade om hur en artikel väljs innan den kommer i tidningen. Det här föredraget var lite annorlunda mot vad vi är vana vid. Karin Bojs är ju ingen astronom även om hon har läst en del astronomi på Stockholms Universitet. Intresset var det inget fel på, mängder av STARar invaderade Magnethuset.

Karin försäkrade att det var mycket svårt att välja mellan alla nya forskningsrapporter som skickas till tidningar. För att göra en bedömning så kontrolleras allt material så långt det bara går av andra forskare. Några av de säkraste källorna är de stora vetenskapliga tidskrifterna som ges ut. Där är nämligen allt material redan granskat av olika råd som gör kvalificerade bedömningar och även en hel del tester och beräkningar innan det publiceras. Karin berättade även att hon var i ESA:s högkvarter i Tyskland den dagen när Huygens landade på Saturnusmånen Titan. Många av oss var givetvis nyfikna och ville veta mer om just den händelsen. Jag tror att Karin gillar amatörastronomer! Om dygnen i Tyskland fick vi veta att där fanns amatörastronomer med uppställda teleskop som visade stjärnhimlen för alla närvarande journalister. Hennes entusiasm för den upplevelsen var inte att ta miste på.

Text: Nils-Erik Olsson

Måndagen den 29 november 2004 var en kväll som många såg fram emot. Det var den kvällen Professor Gösta Gahm hade sitt föredrag med den något kryptiska titeln ”Elefantsnablar rymdens DNA”. Magnethuset var överfullt av entusiastiska STARar som kommit i god tid för att få en bra plats och en förklaring till vad DNA och Elefantsnablar har med Astronomi att göra.

Förklaringen uteblev inte. Gösta Gahm som är en mycket duktig och entusiastiskt föredragshållare fängslade samtliga närvarande. Ämnet han talade om är ju inte det enklaste att förklara för en oinvigd precis. Det fanns gått om klumpar, filament, vikter och annat. Även en skiftnyckel och seriefiguren Batman kunde med lite god vilja ses bland gasmolnen. Elefantsnablarna visade sig vara långa trådar som var tvinnade som en DNA-sträng. Därav föredragets namn. De här snablarna finns lite här och var i nebulosor, bland annat i Rosettnebulosan. Föredraget handlade mycket om olika energinivåer, magnetfält i cirklar samt långsamma rotationer. De instrument som använts för observationer var bland annat det Skandinaviska NOT-teleskopet på La Palma samt det Svenska radioteleskopet på Särö på Västkusten.

Text: Nils-Erik Olsson

Måndagen den 25 oktober var det datum då den eminenta historikern, Anders Eriksson infriade ett löfte från i våras. Löftet gavs efter hans uppskattade föredrag hos STAR om Vetenskapsakademiens läromedel. Nu intog Anders återigen scenen i Magnethuset och berättade med samma entusiasm och inlevelse om de vetenskapsmän som haft betydelse för observatoriet på Observatoriekullen före år 1900.

Initiativtagare till att bygga ett observatorium i Stockholm var Vetenskapsakademiens sekreterare Pehr Elvius (1710-1749) . Han korn redan som tioåring (!) in på Uppsala universitet där han studerade bland annat matematik och astronomi. Elvius lyckades övertyga de rätta personerna att Stockholm också måste ha ett observatorium. En annan viktig person var den förmögne Claes Grill (1705-1767). Han var ensam ägare till Handelshuset Carlos & Grill som exporterade svenska råvaror till Europa och importerade kolonialvaror från Ostindien. Grill gav Vetenskapsakademien ett räntefritt lån på 10 000 plåtar, ja, så hette de stora, tunga pengarna på den tiden. Lånet betalades tillbaka när akademien fick privilegiet att ge ut den Svenska Almanackan.

Anders berättade även roliga saker om forna tiders naturvetare. Hur mycket naturvetare alla som tyckte något i själva verket var är kanske tveksamt. En metod att lösa longitudproblemet, det vill säga bestämma longituden för ett skepp på havet, innefattade skällande hundar med sår på kroppen. Metoden fungerade inte.

Anders kommer troligen tillbaka till STAR för att berätta mer vetenskapshistoria, både den svenska och den internationella.

Text: Nils-Erik Olsson

Måndagen den 4 oktober var det sedvanliga STAR- partyt då så många som möjligt tog med sig och visade upp sina teleskop. Den här programpunkten är tillsammans med Astrofotokvällen kanske en av årets mest spännande. Aktiviteten är alltid hög när gamla och nya teleskop ska granskas in i minsta detalj av klubbens entusiastiska medlemmar.

I år fanns det mesta representerat. Bland annat visade Johan Olzen sin nya Newton-reflektor. Många nyfikna kastade sig över underverket för att ta reda på hur inställningscirklar och annat fungerar. Det var inte helt lätt. Polaxelinställning till exempel kan vara knepigt vilket många känner till.

Kvällens hembygge kom från Mattias Forsgren och bestod av en stor lins som använts för flygfoto av militären men som nu byggts om till ett fint och stabilt teleskop av aluminium. Teleskoptuben är monterat på ett kraftigt, enbent (!) stativ som effektivt dämpar alla oönskade vibrationer. Teleskopet var inte helt färdigbyggt och konstruktören fick många råd om hur det skulle gå till.

Text: Nils-Erik Olsson